Lunchavlyssnat

Satt på restaurang där man kunde äta buffé eller annat.
 
På vänster sida satt ett par, hon en vacker kvinna med stilig klädsel och smycken som stack ut och syntes. Han, jobbade på en biluthyrningfirma av jobbkläderna att döma. Han var utan smycken.
 
Hon föreslog nåt om att äta i Stockholm, men han klagade på att det var drygt att åka bakis 20 mil. Men sen kom han nog på att han lovat att vara mer positiv i deras förhållande. Så, han berömde henne för att hon hade tänkt. Tystnad. Reflektion: måste han bli bakis just för den resan? Kunde han inte hålla sig nykter eller vad är problemet?
 
Fokuserade på andra sidan, en typ sexåring åt pannkakor och mamman satt bredvid mig. Just när de satte sig började mamman prata i mobilen. Just i den stunden då jag tyckte att hon borde ägnat sin uppmärksamhet på barnet.
 
Det var "farmor", dvs svärmor, som visade sig nog vara fd svärmor. Mamman tilltalade henne vid förnamn och sade att hon inte visste nåt om hur de hade det! Nå, de hade bestämt sig för att flytta isär och i affektion avslöjade mamman något för sitt ex's mor nåt som han gjort, förra gången de flyttat isär.
 
Sen var de lite mer sams, och dottern åt mycket väluppfostrat inte bara pannkakor utan även salladen på lilla assietten bredvid. Jag sökte lite ögonkontakt men det är hon väl lärd att inte prata/kontakta främlingar. 
 
Mamman lade på, och jag tänkte vad skönt! Nu kan barnet få den uppmärksamhet som hon behöver. När de (för en gångs skull?) sitter och har tid för varandra. Barnet klagade på att det var kallt till mor, som inte riktigt hörde det. Nä för då ringde det igen, och det var exet/sambon, lite oklart. Hon talade om vad mor hade sagt och jag tröttnade helt på att höra på.
 
Jag sade till barnet att hon var duktig på att äta, kom inte på nåt bättre, mamman liksom hörde det kanske, men satt i mobilen och kunde väl inte live-rapportera så hon kom lite av sig. Barnet reagerade inte, men jag vände mig om och gav henne ett leende i alla fall och hon mötte min blick, lite trött och uttryckslöst. Jag hoppas att barnet den lilla resten av lunchen som var kvar fick lite mer uppmärksamhet av sin mor än av en fullständigt främmande gubbe so mråkade sitta bredvid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0