zerbembasqwibo.blogg.se

[SPOILERVARNING!]

 

Historien startar i en slags bokform av hans blogg "Cornucopia?". Som läsare av den känner man igen de "sanningar" som han där bevisar med sina anekdoter men som i boken är helsanningar. Lite styltig inledning och bloggkänslan ligger tung i boken som redan i starten ger att man förstår hur det kommer gå i flera hundra sidor, speciellt som Lars sällan lämnar realismen.

 

 

 

Idén är en undergångsroman och en overklig naivitet som vi nästan alla har. Vad sker då vårt samhälle rasar, hur snabbt går det, vilka är effekterna och varför är det alltid makt och våld som segrar i det korta loppet? Grunden är att elektroniken slutar funka, ett slags virus som fysiskt sprider sig och slår ut all elektronik, vilken saknar immunförsvar.

 

Vi rör oss i ett sönderfallande Sverige som på mycket kort tid förvandlas till stoft. Människors goda och onda sidor fördelas per person, även om vissa moraliska dilemman lyfts upp på en enklare nivå.

Många kapitel krävs, där det i sista meningen antyds att nu blir det sex, men ingen mer beskrivning av det, innan han äntligen vågar skriva om det heta sexet. Skildringen är även där realistisk och lämnar endast tankar och känslorna åt läsaren att känna in.

Efter detta byter boken karaktär, den flyter på lättare och lättare och man slipper bloggkänslan och att det ligger politiska åsikter under bokstäverna. Spänningen trappas upp. I slutet av boken har Wilderäng helt lämnat vardagen och vi börjar befinna oss i en värld som lite påminner om gamla Mutant för oss 70-talister med radioaktiva zoner, även om själva monstren bara är i människoform i Wilderängs tappning.

Boken innehåller så många dödsfall att man inte vågar skapa några känslor för någon i boken, men det underlättas också av att man inte får så mycket beskrivningar av de känslor som de oftast stenhårda karaktärerna saknar?

När jag läser tackorden ser jag att hans fru tackas först och främst och då slår tanken mig att kanske hon påverkade mycket av det som skrevs i den sista tredjedelen av boken då den biten kändes mer human är programmeringsspråk. Wilderäng utvecklas som författare i denna bok. 

 

En särskild sekvens lyfter fram en grupp i samhället som verkligen strävar efter att få bort den anarki och egoism som snabbt blomstrar då statens långa arm inte längre når någonstans. En vilja att bygga ett nytt och bra samhälle kan alltså komma även från de som inte var med när det ursprungliga byggdes upp.

 

Boken avslutas med en rejäl cliffhanger och det kändes precis som att man får stå ut med det kommersiella tricket, lika som att man får stå ut med att Wilderäng också på sin blogg ibland har redaktionell reklam. 

 

Jag hittade inga stavfel eller språkfel i texten, kanske för att den var fängslande och jag läste raskt.

 

Betyg 4 av 5.

 

När jag lånade boken lade bilbliotekets lånedator av. Och en till. Och den sista. Lite läskigt med tanke på bokens innehåll!