zerbembasqwibo.blogg.se

Morgonen var mulen. Vi drog genom Kattuvuoma och det var mist sagt stilla där. Undrade hur mycket klockan var, eftersom vi inte hade med oss nån sån. Skylten vi passerade visade på 63 km kvar till Råstojaure där vi skulle vara om två dagar... kändes oändligt långt!

 

Vägen slutade i byn, och nästa sevärdhet förutom fjällbjörkarna var en varningsskylt för raketskjutfältet. Strax efter den passerade vi en bro där man kunde få vatten under, och vi mötte tre skotrar varav en riktig retroskoter! 

 

Vi lunchade i Vuoskojaure, men skydsrummet som fanns där nånstans hittade vi inte. Det fanns dock en nödtelefon där som vi inte funktionstestade. Det blåste upp som 17 (eller snarare 15 m/s senare) så vi satt halvvägs inne i vindsäcken och åt snökrydad soppa ur termosen med bröd. 

 

Efter lunch blev det uppför på kalfjället och vi stretade på i vinden som bet ordentligt. Dock var det så varmt att extrabyxorna inte behövdes utan en superkalsong med vintertajts räckte. Sikten var dålig i många timmar och den började också mörkna på rejält innan vi till slut såg lite hus i Kamasjaure och där vindskyddet.

 

 

Vindskyddet är till för nödfall, så för att undvika nödfall sov vi där. Naturligtvis lämnade vi vindskyddet i det skick vi fann det, inklusive den halva flaska Macallan som stod där med en egentäljd träkork! Sån nöd led vi inte av whiskeybrist. Tänk att ett vindskydd så snabbt blir så skönt...