Norr om Torneträsk dag 4: Råstojärvi - Hurvejåkka

Tackade för oss på fiskecampen vid Råstojärvi, och drog vidare. Vi skulle "gena" över nästa sjö, men sikten var så kass att vi inte genade mycket utan höll oss vid ledkryssen. När uppförsbacken startade mötte vi i snabb takt två par skidåkare! De första var två finnar med pulkor som åkt från Keinosvuopio och skulle till Råstojaure för att bada bastu och efter det vidare mot Norge. De hade sovit i en olåst renvaktarstuga inte långt bort och sade att det inte fanns ved där. Vad tänkte de då? Skulle nån same lägga ut gratis ved åt turisterna? Eller ägs stugan av nån turistorganisation, det vet inte jag.
 
Nästa par ut var två svenskar. Mannen hade pulka men kvinnan bar en stor ryggsäck. De hade tydligen flugit helikopter till Pältsastugan för "skojs skull" eller hur det nu var. De hade sovit i Hurvejåkkas vindskydd, och kom långsamt nerför backen där jag hade stighudarna på uppför och det var segesegsegt före för träpulkan. Smålänningen gnetade på långt före mig.
 
Pausade i den konstigt nog olåsta renvaktarstugan efter den våldsamma stigningen. Hittade ett retropaket Husmans i ett skåp. Gissa bäst-före-datum? Anges som månad och år!
 
Ena halvan av stugan hade madrasser på britsarna, men en väggventil hade på hösten lämnats öppen så snön hade yrt in och fyllt en halv säng med snö. Jag skottade ur den och stängde ventilen. Skottade även lite i dasset som var snöfyllt men bara så pass att dörren gick att stänga. Ingen hasp fanns kvar så jag "låste" med ett stort snöblock.
 
Vi följde renstängslet efter detta för att gena. Leden går en stor omväg för att vara lite plattare. Det svenska paret hade inte velat gena längs staketet, men vi tyckte det var lättare att se ett staket än ledkryssen, som väl står på 25 meters avstånd. Nå, fler passerar väl på leden. Sikten var nära noll, eller 100 kanske man ska säga. Vitt vitt vitt så vitt vi såg! Och seg nysnö, det liksom kladdade fast och frös i lite trots att det var minusgrader. Ifrysningen ger ju kanonfäste uppför men man styper ju nästan på skallen nerför...
 
Om det heter Vurvejåkka eller Hurvejåkka vet jag inte, kanske beror det på vädret? VI fick uppleva den första utförsbacken sedan den nerför vägen i Torneträsk (ok en liten till glidsträcka hade vi på 50 meter på ett ställe) och njöt av att kunna glida i kanske en kilometer.
 
 
Smålänningen skottade ur hela dasset som även här var helt smockat med snö efter mycket yrsnö i hård vind. 
 
Jag askade ur kaminen efter svenska paret, som också hade sade att de eldat (NÖDVEDEN!!!). Vi konstaterade också att de inte skrivit det viktiga färdmeddelandet i gästboken. Man skriver ju för att ge eventuella sökanden chansen att hitta en vid ett försvinnande.
 
Vi eldade ett medhavt värmeljus och sov sedan ljuvigt skönt!
 
Dagsetapp 17 km - totalt 93 km.

Kommentarer
Postat av: Jakob

Tappat bort kompassen? :)

Svar: Njae, men det var drygt att ta fram den ur jackfickan så det gick nog snabbare att åka där vi såg nåt. Kompassen var för övrigt en som tappat sin vätska. Lättare, och ingen risk för störande bubbla eller frysning... :) Men så klart mycket mer instabil, måste stå still och kolla riktningen.
zerbembasqwibo.blogg.se

2015-04-11 @ 14:26:04
Postat av: Jakob

Rutinerade vedtjuvar skriver nog inte sitt namn i gästboken ...

2015-04-11 @ 14:59:27
Postat av: .c

bästa! "vi tyckte det var lättare att se ett staket än ledkryssen"

Svar: Ja, aningens lättare med ett linjärt objekt än punkter.
zerbembasqwibo.blogg.se

2015-04-11 @ 18:19:55
Postat av: Jakob

Jag gissar på augusti 1998.

Svar: Bra gissning men ej rätt!
zerbembasqwibo.blogg.se

2015-04-11 @ 21:40:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0