Norr om Torneträsk dag 7: Gouldaluokta -Kilpisjärvi (- Kiruna)

Morgonen var över oss och vi steg upp tidigt som bara den för att klara av 3 dm extremt kladdig snö över sjön (5 timmar) för att ändå ha gott om tid för bussen från Kilpisjärvi. Det blev inte sånt före så vi hade ingen som helst brådska. Vi hann faktiskt över hela sjön innan den första skotern syntes till.
 
Vi noterade de skotergarage som fanns i Kilpisjärvi och de var riktade med sina portar bort från vägen, ut mot sjön.
 
Nån gång här kom vi på att det inte var några problem med bytet vid Karesuvanto/Karesuando eftersom det skiljer en timme mellan finsk och svensk tid. Vi trodde hela veckan att vi hade fem minuter på oss, men det var 1 timme och 5 minuter! Skönt.
 
Vi stegade in på restaurangen och jag tog en kahvi och en munkki. Vi packade, fulduschade på handikaptoan och väntade på lunchen.
 
En aspackad norrman (se bild nedan) försökte prata finska med mig (och med nån slags guide) men han var så röksugen att han fick ta sin första (?) öl för dagen med sig ut på altanen och sätta sig på en blöt stol och försöka få eld men fick gå in för att hämta en tändare. Fräscht. 
 
 
God husmansmat serverades på restaurangen, laxsoppan satt som en smäck som start på Buffén som totalt kostade 14 €. Oerhört prisvärt!
 
Vi lastade in oss i bussen Golden OY, och vid första stoppet en galen trafiksituation vid affären. Bilar, påskshoppare, bussen och folk i eller utanför bilarna. Vår smidiga busschaffis parkerade mitt på parkeringen så alla fick slingra sig runt bussen bäst de kunde.
 
Vi plockade upp ett litet gäng supertuffa skidåkare, de hade monsterstora pulkor av senaste snitt och likadana expedition-nånting-jackor. De drack öl i bussen på finskt manér. I ensamhet och under tystnad.
 
Bussen gick till Karesuvanto. Därifrån gick vi över gränsälven och drog våra pulkor utan skidor under fötterna. Väl framme i svenska Karesuando fanns ingen indikation på vartåt busstationen låg. Vi frågade en man som pekade och sade 2 km. Vi trodde han skojade men det var sant! Sjukt dåligt ordnat! Vi behövde inte gå hela vägen utan kunde stiga på utanför kansliet till Polstjärnas IF som delade hus med Suonttavaara Lappby.
 
Reklam gjordes för Tobaksloppet som har namnet efter den vägen som tobaken tog från Ryssland till Norge.
 
Vi såg och mötte massor av lastbilar, vita och märkta enbart med Girteka. Ett företag från Lettland som kör internationella transporter. En av lastbilarna var ruskigt nära vår buss och en del hisnade till av närkontakten!
 
Bussförbindelsena mellan Karesuando - Kiruna var kassa men vi lyckades ta oss med den enda bussen på tre dagar som var möjlig för oss! Väl framme i Kiruna ville jag gärna lifta upp till Abisko men vi stod mitt i stan så det var bara två fordon som såg ut att vara möjliga att lifta med under de timmar som vi velade fram och tillbaka. 
 
Efter att utvärderat sovalternativen tälta i järnvägsparken, sova i busstationens väntrum, järnvägshotellet eller Scandic Ferrum valde vi det mest klassiska. Ferrum ingår ju också de delar av Kiruna som kommer att rivas och flyttas. 
 
 
Käkade sån påse torrmat som vi släpat med oss mest som nödmat, vi kokade vatten i vattenkokaren och fyllde även termosarna. Betyg på Drytech-maten: inte värt 90 kr!! Som nödmat ok men inte mer. Ris o basilika var godare än torsksoppan. Jag hann basta i toppvåningen. Dessutom se på utelivet på stan när smålänningen somnade sött... det var trevligt uteliv med mestadels turister. Norrskenet var nog den största magneten!
 
Dagsetapp 8 km. Totalt 139 km.

Kommentarer
Postat av: Tibursk

Hur kan den där halte och lytte smålänningen orka hela denna runda. Åker han på din pulka?

Svar: Han bara fejkar hemma för att slippa laga mat!
zerbembasqwibo.blogg.se

2015-04-14 @ 18:58:53
Postat av: Tibursk

Säkert bäst för alla parter och gommar att han inte lagar mat.

2015-04-15 @ 11:43:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0