Arbetslivet idag
Skrev du verkligen rätt nu? ;-)
Rätt eller fel, tja, asså jag började ju tänka att det är väl tvärtom mot hur man brukar säga det. Därför var jag lite extra tydlig med att när man säger "arbete" avser jag utfört arbete, inte arbetstillfälle.
Äntligen lite nytänkande på den här mesbloggen! Det är väl ändå inte meningen att man ska behöva jobba bara för att man har ett jobb!! De mest uppskattade personerna på en arbetsplats brukar vara dem som ser glada ut och låtsas att de tänker utföra just den arbetsuppgiften som du nyss bad dem utföra. Om de sedan gör något eller inte är av underordnad betydelse.
Det är vad du tror, antagligen inte vad du vet. Det är väldigt populärt nu før tiden att gå runt och gnälla øver hur mycket man har att gøra på jobbet. Om man gør detaljstudier och kontrollerar hur mycket personen i fråga egentligen jobbar kan man ibland komma fram till føljande:
Personen i fråga kommer ofta sent och går tidigt, men har ändå en hel del komptid att plocka ut. Den tar ganska lång lunch och långa pauser. Pysslar mycket med internet, facebook, telefonen och fixar privata ärenden på arbetstid. Pløtsligt händer det något med något barn och personen är vips førsvunnen.
Det här med att vara stressad på jobbet är en statusmarkering – se på mig, jag är viktig. Andra gånger är det arbetstagaren som har missuppfattat läget – Om de skulle dra ner på takten skulle de kanske upptäcka att det inte får några negativa konsekvenser alls. Samma låga lønelyft som vanligt, någon annan får gøra jobbet om det tar før lång tid, vikarier eller konsulter kallas in før att hjälpa till.
Tibursk>> Du behöver räkna in ställtid i det där också. Människan är inte gjord för så många beslut som vi ägnar oss åt idag. Varje gång vi växlar mellan internet (klicka eller inte klicka, läsa eller inte läsa, _titta_ eller inte titta), fb (gilla eller inte gilla), telefonen (svara eller inte svara) eller privata ärenden (för det blir säkert övertid, så måste ju få det gjort), alla dessa möten, och kanske arbetet också, skapas ställtid. Varje gång vi ställs inför möjligheter behöver vi ta mikrobeslut på mikrobeslut.
Stress på arbetet må vara en statusmarkering, för de som har en planerbar tillvaro, men stress på arbetet förekommer ju i andra änden också -- bland de som har för litet arbete, eller otrygg anknytning, dvs prekariatet. Sociala medier och väg 'in' på arbetsmarknaden drivs ju även av att ha saker att göra -- passar du inte in i mallen väljer människans flockinstinkt effektivt bort dig.
Min tanke är att är livet så ordnat att arenor sonika kan väljas bort, eller förströelseunderhållas på överskottsenergi, inkommande energi, reduceras stressen eftersom man kan koncentrera sig på just arbete. I annat fall behöver du även se dig som varumärkesbyggande, vilket gör att allt blir betrakta som arbete. Tacka tusan för att man då får saker att göra på jobbet...
Bilden påminner lite om hur "progressiva" pedagoger brukar illustrera "traditionell" pedagogik. Man ser lärarens roll som att man ska fylla elevernas tomma hjärnor med kunskap, till exempel genom ett sugrör. Och då är det ju bara en logisk fortsättning att när barnen vuxit upp och kommit ut i arbetslivet så möts de av en "kunskapstagare" som i stället suger ut hela deras hjärnor.
.c>> Idag var det en alldeles oerhört lycklig och stressfri dag på jobbet. Ingen ringde, ingen störde, ingen ens pratade med mig, internet lämnade jag hemma så att jag inte blir distraherad. Jag kunde helt enkelt bara koncentrera mig på att jobba.
Rätt illa hur väggen åter tornar upp sig.
http://www.va.se/nyheter/2015/03/10/larm-fran-stressforskare-granslosa-arbetsplatser-ger-rekordstress/
Erik>> Intressant tankegång. Kroppsarbete kanske tryggare?
