Välkommen till Ukraina

På den mindre av flygplatserna i Kiev var det snö. Tiden var knapp och nån taxi hade ej förbeställts. Priset borde ligga kring 100 gryvna, möjligen 150. Mannen vid taxin sade 200. Ujuj, dubbelt pris. Nå, vad göra, OK, davaij!
 
Mannen lastade in bagaget och tog ner sin taxiskylt från taket innan han rullade ivag.
 
Han körde bra, bromsade i god tid med sina sliriga däck i snön. Lugnt och säkert och cirka 5 km senare på plats på järnvägsstationen kostade det plötsligt 250 gryvna, med bortforklaringen att priset han angivit var minimipriset.
 
Välkommen till Ukraina! 
 
Han hade sagt 18 gryvna per kilometer men 5*18 = 90 så det var rejält påslag för, den i och för sig mycket tunga, väskan. Ingen taxameter syntes heller till men han fick det han ville men inget tack dock, och nåt kvitto syntes så klart inte till, vilket var synd för Ukrainska skatteverket antar jag.
 
På stationen passerade soldater på vag från eller till fronten, och en berusad man sluddrade omkring på det hala stengolvet. Vakten tittade slött på honom, och han klarade sig även denna gång från att falla omkull. Köerna till de 27 kassorna var obefintlig, och endast en lucka var öppen.
 
På tåget var det förbokat te och alla hade plötsligt biljett i mobilen eller biljetter med QR-kod som konduktören scannade med sin elektroniska enhet. Jag ville plötsligt ha min kopp te, och letade upp han som serverade. Han var 4 vagnar bort och hade först svårt att förklara, men han jobbade tydligen bara i de mellersta vagnarna, och inte i en av de främre som jag satt i. Nå han kunde göra ett undantag för att ge mig god service så jag fick teet och de två sockerstavarna à 5 gram styck. Han skrev i sin mobil med trasig display vilken sittplats det gällde så han kunde cleara det med sin kollega senare.
 
Vägen tillbaka var en cirkuskonst utan dess like men ingen fick kokhett te över sig. Enda gången jag slungades in i en vägg var lycligtvis i vestibulen mellan två vagnar. Men temparaturen var perfekt, 96 grader, då vattnet värmdes i en elektrisk kokare och inte bara i en fesig termos. Mina fingrar var perfekt hårdkokta då jag satte mig ner igen.
 
I Ukraina är smälllare och fyrverkerier förbjudna med hänsyn taget till de från kriget återvändande som har trauman av smällar. I affärer kan ryska produkter vara markerade så att konusmenten kan utföra ett eget val berättade en bekant, själv såg jag dock inga såna skyltar. Vidare finns det fler människor nu som har svårt att klara av att bo kvar i sina hus. En man som blev av med jobbet i krisen och som inte uppnått sin pensionålder (som höjts flera gånger senaste åren) hade svårt att kunna betala el och gas så de var avstängda. De få pengar han hade räckte knappt till mat. Det finns inget fungerande socialsystem som kan fånga upp en sådan man, men han fick lite stöd av nån granne med mat då och då. Nere på gräsrotsnivå finns många som stöttar varandra. 
 
Den nya poliskåren har tagit plats i flera städer och ska vara utan den gigantiska korruption som den tidigare hade. Svårt att säga om den gett nån märkbar skillnad än men de nya poliserna, som ser ut som kopior från en amerikansk 90-talsfilm, är betydligt yngre och inte lika feta som de gamla var. Det tyder väl på mer utfört jobb och färre mutor?
 
 
Avkommunismiseringen fortgår så statyer av Lenin tas bort, gator, torg byter namn och en del städer ska också byta namn till de som var innan Sovjetunionen om de inte då får nån nazistisk koppling. En lag förbjuder nämligen nu inte bara nazism utan även kommunism. I ett land där man upplevt bland annat Holomordor där kommunistiska Sovjetunionen med Stalins planhushållning gjorde att miljontals svalt ihjäl 1932-33 är det lätt att förbjuda kommunism. I Sverige är kommunism ej ännu olagligt. Namnbytet kommer ta tid då det ska vara väl förankrat lokalt och det kan vara svårt att hitta passade historiska eller nya namn.
 
Folk har borjat engagera sig mer i samhället, ett exempel ar att man i många affärer eller på arbetsplatser kan ge bidrag till de krigsbatallioner som krigar. I en butik kunde man köpa t-shirtar med diverse patriotiska motiv där hela intäkten gick till ett specifikt krigsförband. Men också att man kan hitta egna initiativ sasom batteriinsamlingar.
 
På en central parkeringsplats kommer en reflexvästprydd man fram för att erhålla parkeringsavgift men får en fråga istället om när denna gratisparkering blivit avgiftsbelagd. Nå, svarar han, det är konsert i kväll och vi bevakar bara bilarna. Det räckte dock att säga att ingen bevakning av bilen var nödvändig så sade mannen (med sedlar i händerna) att då behöver man inte betala!
 
Och skulle man köpa en biljett till konserten var alla utom de dyraste biljetterna slut. Så klart. Det som är så klart också, är att det råkade stå en man bredvid kassan som sålde biljetterna, svart, och lite dyrare. Om de i kassan och han inte var i maskopi så vet inte jag...
 
Så de tre exemplena; "taxichauffören", "parkeringsvakten" och "biljettförsäljaren" är alla tre små exempel på hur synd det är om Ukraina. Det är som att dessa tre personer missat att de haft en Euromaidan med över 100 dödade, ett krig i Östra Ukraina med över 6000 dödade, att Krim ockuperats av Ryssland och att folket som startade detta var trötta på all korruption i landet? Så länge dessa personer längst ner i korruptionens näringskedja fortsätter så här är både Majdan och kriget fullständigt meningslöst eftersom man inte kommer nå ett bättre samhälle. Jag hoppas att de snart inser detta eller att de blir påtalade det och att "den grå massan" inte längre accepterar korruptionen i det lilla. En genomgående samhällsändring krävs men jag säger inte att det är lätt.
 
Halvstor väg men likväl utan snösväng men desto fler farthinder.
 
Hundarna är tysta, det är kallt och snön vräker ner. Vi får väl se nar snösvängen börjar fungera utanför de allra största gatorna. Jag skottade i alla fall ett 40-tal meter av gatan. Vi får väl se om någon tar efter. 

Kommentarer
Postat av: P

Intressant att läsa lite om hur det är på plats i Ukraina.

Svar: Du kan åka dit! Det är lättare än man tror men ger mer än vad man tror också.
zerbembasqwibo.blogg.se

2016-01-22 @ 02:26:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0