Dags för nytänk kring kontrolldefinitionerna

Inom orientering har man länge haft en papperslapp med sig när man tävlar. På den finns siffror och koder som ska hjälpa orienteraren, dels att kunna verifiera att man är på rätt kontroll när man väl hittat den i skogen, men också som stöd för att veta exakt vilket föremål och hur i förhållande till föremålet som själva skärmen är placerad.
 
Mitt inlägg här riktar sig till den som arrangerar orientering och redan känner till allt detta. Det är också bara riktat till de som vill tänkte lite nytt, med syfte att förenkla arrangemang
.
Definitionerna var nödvändiga då man ritade av en mallkarta. Det var väl dels inte säkert centrerade ringar, löparen gjorde momentet under tidspress så det var väl lätt att slarvtitta, och dels var kontrollföremålen så stora att det var absolut nödvändigt att veta vilken placering skärmen hade. "Sjön, södra spetsen".
 
Idag får man en (nära på alltid) laserprintad karta. Det är nära på helt uteslutet med snedtryck. Löparen ska inte tolka och kopiera en kontrollplacering.
 
Vidare har vi sån stor skala på kartan att behovet av att veta om skärmen sitter på ena eller andra sidan av föremålet minskat radikalt: det är inte långt runt en sten jämfört med en sjö eller en lada!
 
Att sedan använda kodsiffran för att verifiera att man verkligen är rätt kan ju bara finnas behov av om det är väldigt tätt mellan kontroller och att det dessutom kan vara närliggande kontroller på samma föremål. Om man kan reducera detta behov minskar också behovet av kodsiffror. Jag är dock inte _så_ radikal att jag föreslår att de ska slopas... 
 
Jag tycker att följande system kan vara tillräckligt:
 
* Banläggaren placerar inte kontroller närmare varann än att det ryms en hel kontrollring mellan två olika kontroller.
* Grannkontroller har olika kontrollföremål.
* Välj helst kontrollpunkter som inte kräver "sidan av " etc, dvs undvik stenar och andra punktföremål, byggnader.
* Lämpliga föremål är sänka, myr, hörn av olika slag på ytor eller mitt på om de är små, korsningar på linjesymboler (undvik dock där det är tätt).
* Skippar man stenar minskar också behovet av "höjd" radikalt. En brant är sällan lika "känslig" om man inte vet hur hög den är.
* Tryck kodsiffran bredvid kontrollen.
* Skippa den lösa definitionen.
* Tryck definitionen på kartan, men har man lyckats bra så blir några kolumner tomma.
* Man kan tänka sig att göra en markering på kontrollringen som motsvarar den sida av (punkt-)föremålet som skärmen sitter vid som en vidareutveckling
 
Så här kan det se ut, först en fiktiv mallkarta och sedan ett exempel på en bana och definition.
 
Mallkarta
 
 
Mallkarta med definitionerna.
 
Men det skulle ju vara GOTT OM PLATS, så flytta ut och stryk.
 
 
 
 
Fiktiv bana.
 
Min poäng är att det blir enklare för arrangören, och knappast tråkigare för löparen med en sån här approach. Eller har jag missat nåt väsentligt? Det går ju inte att "fulgaffla" klasser/banor med varann på detta sätt, man får då gaffal rejälare. Men det är väl också ännu bättre än att ha sån liten gaffling att man ändå samlöpt mot närområdet till kontrollen?
 
Kartan är Nybo i Grövelsjön, fri och öppen för alla:
 
Nybo.ocd
Nybo.pdf
 

Kommentarer
Postat av: Zerbembasqwibo

Ser nu att K32 inte var så bra exempel: det finns ju flera sänkor i samma ring!! Hade varit bättre med hjälpkurvehöjden.

2019-09-23 @ 08:47:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0