Vattensprängningsbubblan

Jag och en go vän var på nån slags festlighet och träffades där man går efter en stund. Det var lite problem med avrinningen av "vatten", och vi var kreativa nog att komma på den galna idén att man bara borde spränga bort vattnet.

Lösningen att spränga bort oönskat vatten var en så bra idé den tiden på dygnet att vi sade att det borde räcka att starta nån slags firma och ta in investeringskapital för. Vi skapade en affärsidé och genast fick vi cirka 10 glada vänner att hänga på idén. De kastade upp pengarna på bordet, kanske en tiokrona var.

Det blev ett affärsföretag, nån slags introduktion på nån slags börs, men det enda som presenterades var att 10 pers trodde på idén, inte avad idén var eller hur mkt de satsade. Men affärsidén är väl tveksam.. att vid oönskade vattensamlingar helt enkelt spränga bort vattnet. Jaja. De tyckte det var nog bra för att satsa en tia! 

En gammal C64 och en miniräknare + ett papper med ett schiffer bokstav för bokstav och en koppling till några index och ev andra parameterar, gjorde en automatisk funktion som styrde nånting i "bolaget".

Ett år senare var det kanske 120 kr där eller nån annan sån löjligt liten summa pengar.

Det fick ligga kvar.

Kommande år var det något som hände, kanske var det några som investerade, och på nåt skumt sätt så såg fler en uppgång, kanske till och med nån robot som såg fel?? Och plötsligt köptes det massor, eller investerades i idén som många andra troode på. Det blev en gigantisk snöbollseffekt! Trots att ingen såg vad idén egentligen var, eller att det inte fanns nån som helst verksamhet. Det räckte att det var 10 som trodde på det, och sedan fler och fler som trodde på det som några andra trodde på...

När jag tittade på det ett år senare var det, håll i er, 2002 miljarder SEK där!!! Jag blev livärdd, en sån bubbla! Hela världsekonomin stod på sepl med en sån gigantsik kracsh! Och vi hade ju inte lurat folk precis, vi hade inget lovat, men det kunde ju framstå som att vi försökt lura alla. Det var inget ont menat utan det bara hade rullat på. Den lilla snöbollen hade vuxit till en enorm best!

Jag fotade av all info med en kamera, även kodningen med schiffret.

Räddningen var en teleporteringsapparat, som även funkade i tidsrymden.

Innnan det var dags att resa, jag tror framåt i tiden, så såg jag mitt namn på en halvtom kvällstidningslöpsedel och exakt de foton jag tagit. Någon hade kunnat hacka det hela, eller var det att jag var tillbaka i dåtiden, oklart...

Skönt i alla fall att vakna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0