Slow art
Man kan se på slow art-utställningar. Folk som väver mattor av trådar som de färgar innan för att få önskat mönster. "Syr" klänning av glasbitar. Broderar extremt små stygn. Viker massor av skinnbitar för att göra en kläning.
Eller så åker man till ett jättedetlajerat område i fjällen och ritar en orienteringskarta. Man går där bland höjder och stenar. Branten där, är den en brant eller är det bara ena sidan av en punkthöjd? Reglerna säger hur tätt deltaljerna får ritas, så säger ock reglerna hur en limerick får skrivas, hexametern styrs av sina daktyler. Likväl är det slow art, långsam konst, en konst inom ramar att rita en orienteringskarta.
Skapandet, samtidigt som man funderar på hur en orienterare i sin tävlingsfart uppfattar det jag ritat och terrängen, njutningen denne har, och svårigheterna att inte falla i banläggarfällorna, det är en långsam form av skapande. Men rogivande och kreativ process. Den får ta den tid det tar.
En sten kan ta nån minut att rita in. Inte med GPS och superbra underlag, men om man ska stå lite och fundera om det är en punkthöjd eller om den är nog stor.
Tur man inte skulle ta betalt för det bara...
Kommentarer
Trackback
