zerbembasqwibo.blogg.se

Jag testade att göra en liten sprintkarta över Burano i Venedig där sprint-VM i orientering kommer ha sina kvallopp. Det är med Open Orienteering Mapper enkelt att importera data från Open Street Map med där tillhörande licens.



Jag har ju inte varit på plats och heller rekat klart från mitt skrivbord, man jag lägger ut kartan om någon vill ta vid?

 

Redan 1999 var Bälingeberget där årets Silva League-final gick detaljerat. Som ni ser var det så detaljerat att kartritaren använde tecket "småkullig natur", de små bruna prickarna.

 

 

Nu då hade kartritaren samma goda smak att använda det tecknet på sina ställen, men samtidigt hittat oerhört många fler detaljer att fakturera beställaren med. För nog tar det väl tid att rita alla detaljer, eller?

 

 

 

 

 

Inte helt lätt att känna igen sig! :)

 

 

Var är all kärlek, vänskap, förståelse, tolerans, acceptans?

 

Här är den! Kom och dela den med mig och andra som vill dela den! Ju mer man sprider den desto större blir den!

 

Bry sig om andra, att visa förståelse både för sig själv men också andra, förstår man att man själv inte är ofelbar är det lättare att begripa att andra också är sådana. Och därmed lättare att tolerera andras baksidor. Och att acceptera dem som de är. Att se de positiva sidorna i våra olikheter! Ju mer olikheter vi har desto större chans att vi täcker in allt så att säga. Vi är tillsammans bättre rustade.

 

Förvirrat? JA! Nödvändigt? Jomenvisst!

Jag snubblade över en liten text på en (fd) elitlöpares blogg där denne skrev "den lilla sänkan som var svår att se i den sönderritade kartan" vilket gjorde att jag givetvis direkt kollade kartan. På Map and coach är kartorna upplagda med sån upplösning att man kan se hur kartritaren (miss)skött sig! :) Som den ISOM-taliban jag blivit kommer jag nu peka på några saker som bryter mot normen och även några konkreta tips om hur en kartritare kan göra för att följa normen på detta specifika ställe.

Vi kan ju direkt se att normen inte följs. Branter är för korta. Höjdkurvor ligger för nära varandra (röd). Svarta symboler tar i varandra (röd). Bruna symboler tar i varandra (röd). 

 

Sen är det olyckligt placerade uppehåll i hjälpkurvor (blå). Det känns som att kartan inte är renritad?

 

Och sen en kombination av att rita en sänka som på kartan är för liten, med att banläggaren använder den, coh att inte bankontrollanten rekommenderat en annan kontrollpunkt eller att överdriva sänkan på kartan så att löparna har en chans att se den (på 15 000-del).

 

Nedan har jag försökt dra isär grejer, förlägt för korta branter och gjort en skrivbordsgeneralisering (vilket ju normalt aldrig ger det bästa resultatet!) där jag tagit bort några hjälpkurvor för att erhålla tillräckliga avstånd mellan de som är kvar. Men vad gäller själva kontrollsänkan får vi ju anta att den är så tydlig att det SKA vara med på kartan. Då måste kartritaren också överdriva den så att den faktiskt syns på kartan.

 

Jag måste dock låta det vara osagt om Mapand Coach ändrar nåt i symbolerna, för jag fick inte riktigt ihop det med storlekarna faktisk då jag skulle göra min "egen tolkning".

 

 

 

 

På det glada 70-talet då det ritades kartor lite här och där trodde man att om man bara fick till en karta i landets "vita fläckar" så skulle det ploppa upp orienterare ur marken likt nysådda hattifnattar.

Jag har digitaliserat en del av en sån gammal karta som ingen gjort anspråk på under lång tid, och nog kan man sikta och sukta efter att få leta skärmar på såna här marker?

En björk dricker mycket vatten. Den har ett stort rotsystem och kan dricka 500 liter vatten per dygn. Detta kan man använda genom att vända på processen. Man gräver helt enkelt ner en rotstubbe uupp och ner, och kan på så sätt teoretiskt uppnå maximalt 7% av effekten, det vill säga 35 liter. Den tar alltså fukten ur luften istället.

Normalt klarar man inte mer än 5% men ändå, 25 liter per stubbe, detta är ett mycket enkelt och billigt sätt att bevattna mark! Så vänd stubbarna upp och ner för gratis bevattning.

 

Inga hundar i havet, INGA HUNDAR!!! I hela havet eller bara just här vid stranden...?

Idag förstod jag vad som menas med att inte välja den enkla vägen, och vad det onda är.

Det onda är att välja den enkla lösningen, att vara lat, när man ställs inför ett problem.

Att välja den besvärliga, den exempelvis tröga demokratiska processen, eller att i en konflikt se till ens egen skuld i konflikten, det är godhet.

Det förklarar varför jag alltid blir så upprörd då man vill ta den lätta vägen! Ett sätt är att skylla på någon annan. Man kan skapa sig en fiende, och vips så är man "lat" och behöver inte själv ta tag i sina problem. Att öppet gå in i en dialog, att ta sig igenom det jobbiga, att kanske till och med måste erkänna att man själv gjort nåt fel, att förlåta och förlåtas för att sen gå vidare, vem har sagt att det är lätt! Men det är rätt.

Fascismen är att välja det lätta. Man skaffar sig en liten bubbla av liktänkande, man utmanas inte i tanken, man tvingas inte diskutera och enas. Man skyller på någon annan. Man kan rättfärdiga handlingar i -ismens namn, som vi rent objektivt inte kan säga är goda saker.

I Ukraina väljer en del nu den lätta vägen. Det är ett ytterst farligt val. Fler borde välja att försöka älska sin nästa (hur svårt är inte det??) och man borde ha en intention att trots svårigheterna försöka ena landet.

Tyvärr får jag nog säga att det får de göra själva. Och måste göra själva. Vi får älska dem så gott vi kan, stödja dem, påminna dem om att inte välja den enkla vägen. Men de själva måste lösa sina egna problem. Så är det bara.

Kanske förstod jag idag kristendomen?

Häromdagen i lokalblaskan var sidorna helt kaotiska. I sin ordning alltså.

Det fick mig att tänka på yrket paginatör, den som numrerar sidorna. För det mesta är det ett enahanda jobb, man börjar väl på nån låg siffra men ofta hoppar man över nr 1, och sedan tar man den vanliga 2:an för att följa upp med sidan 3, som ibland är lite speciell.

En populär sida är fyra, och den kommer ofta här i ordningsföljden. Jag har sett många tidningar, och böcker för den delen som sedan väljer femman. Och även nr 6 är vanlig efter det.

Jag ska inte trötta ut er med fler exempel på vanliga pagineringar, men nog tänkte jag på Trafikverket (och damernas 10-mila) när jag såg ordningen på sidorna. Trafikverket har ju ca 1200 styrande dokument som härstammar från Ban- och Vägverkstiden. När man numrerade dem följde man vissa nummerserier för att ha lite information i siffrorna förutom i rubriken. Ett visst teknikområden hade ett "prefix" och sedan ett slags löpnummer som "suffix" efter en punkt som avdelade dessa från varandra. 

 

Nu har ju någon fritänkande paginatör fått bestämma att numrena numera INTE ska få innehålla information om innehållet, och därför ska vara löpnummer som också får ett prefix i form av årtalet för utgivning. Det gör att varje ny utgåva av samma dokument kommer ha olika nummer! Genialt!

Nostalgiminnen som kom tillbaka efter nåt skumt "lustigt" frågeprogram i P1. Ofta var introna det bästa... och det var mest för att det var tecknat! Svältfödd som min generation var på tecknat var det nog med några sekunder tecknat för att rädda TV-tittandet.

Sagostunden


Boktipset


Kalles klätterträd


Anslagstavlan


Linus på linjen - det var ändå det bästa!

Sprang långt på natten, men tänkte jag ska vara grinig gubbe och hitta normbrytande grejer.

Hittade en själv under loppet. Det var precis utanför en omarkerad förbjuden zon, och jag kom till i verkligheten en massa småhus!