Välkommen till Sverige

Så efter att varit i Ukraina ska man då landa på Arlanda. Alltid läsikgt med omställningen. Att komma hem till ett land där få känner till hur världen utanför Sverige egentligen funkar. Ja, man vet kanske hur ett hotell funkar i Bankok eller så, men jag menar, hur världen på riktigt funkar.
 
Bagagebandet hånflinade tomt. Men en textrad på skärmen bredvid avslöjade att man skulle gå till bagageservice. Sagt och gjort.
 
Tog en kölapp och ställde mig där. Såg en solbränd fräsare bredvid, hörde att han hade samma problem för han kollade med personalen lite så där genom att gena förbi kölapparna att han stod på rätt ställe. Jag kunde inte hålla mig utan sade att jag hade samma problem. Och att jag hade en bra lapp. "Vi går tillsammans!" sade han kvickt! Jag hade tagit en "Guldkortskölapp" men den här soliga killens lapp kom före så jag fick hänga med honom.
 
"Jaha, Kiev, ja så är det varje dag" sade den stencoola mannen i disken på bagageavdelningen när solkillen framfört vårt ärende. 
 
- Va, är det sant? Jag fattar inte asså hur kan det få vara så!!?? sade han bestört. Själv tänkte jag fortfarande bara.
 
- Tjejen kommer ju bli galen!! Asså shit! Han gormade vidare, och han sprättade iväg för att hämta hennes bagagetagg, den där man INTE ska slänge innan man har väskan... Jag passade på att snacka lite förstrött med mannen bakom disken. Jag menade att NU är det ju bra, jämfört med tidigare år. Då kunde ju bagaget bli länsat innan det ens lämnat flygplatsen om man inte låste det ordentligt. Han höll med, och så kom solsidans vänner tillbaka med båda bagagetaggarna. 
 
- Va, sade tjejen som hade en ännu snabbare solbränna. Min hårborste, jag har ju inte ens en hårborste nu! 
 
Mannen bakom disken visade ett stoneface. Han orkade väl inte. Nå, jag bredde på lite med historian om att bagaget tidigare blev öppnat och saker kunde försvinna. De gapade...
 
- Kan man stämma dem!? undrade tjejen som inte skulle kunna överleva utan sin hårborste, för såna finns ju inte att köpa i Stockholm längre. Eller att man kan vara oborstad nån dag.
 
Jag fick min PIR-rapport, suckade och gick iväg och idag kom min väska hem. Alla har vi vårt största problem och de upplevs lika stora.
 
 

Kommentarer
Postat av: Jakob

Upplevde du att solsidetjejens lyckostatus förbättrades när du berättade om tidigare bagageplundringar?

Svar: Med en sådan bränna kan man väl aldrig lämna status "Nirvana"?
zerbembasqwibo.blogg.se

2016-01-17 @ 18:54:03
Postat av: BP

Hur många känner till hur Sverige egentligen funkar? Ganska få gissar jag, jag gör det inte.

Svar: Jag menar att man vet hur man ska bete sig, inte hur varenda funktion funkar.
zerbembasqwibo.blogg.se

2016-01-19 @ 21:41:42
Postat av: .c

Underbart text! Underbar inledning.
Fast håller helt med BP: rätt få vet hur detta landet fungerar utanför sin egen lilla bubbelvariant av det...

Svar: Vi är alla i vår lilla bubbla men likväl kan de flesta hur det funkar på affären, skolan, att tjafsa med FK eller nåt annat alldagligt.
zerbembasqwibo.blogg.se

2016-01-19 @ 23:09:04
Postat av: P

Utgångspunkten är att saker inte funkar. Om vi sedan bygger bra system och skapar förväntningar i kulturen på att saker ska fungera så kan de göra det. Men lätt att glömma att utgångspunkten är att ingen funkar, om man vant sig vid att det oftast funkar.

Svar: Jag har aldrig lärt mig den utgångspunkt du nämner, utan jag har alltid levt i "det-funkar"-verkligheten, i min värld alltså.
zerbembasqwibo.blogg.se

2016-01-22 @ 02:16:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0