Förbättringsförslag för Gävle
1) Bullerstaket längs E4 10 km
2) Cykelstråken måste bli utan punktfel
3) Utöka bibliotekets utlåning till även borrmaskiener etc
4) Lyft ut den där loppisen från Åhlénsparkeringen till torget
5) Öppna upp havet genom fler rastplatser/grillplatser/kajplatser nära stan med utsikt och tillträde för allmänheten
Eftersom det är så flack terräng så bullrar det från E4 över stora delar av stan. Genom att få bort det aldrig tystnande bruset från E4 skulle man få tyst i delar av stan där man annars har lokalt trafikljud som dominerar, då den lokala trafiken tystnar. Lokal trafik är också mer temporär, det finns tider då den tystnar.
Att cykla är inte så lätt, ju närmare centrum man kommer desto fler "punkter" finns som stör. En cykelresa borde räknas i antal störande punkter snarare än i längd.
1. Den nya cykelbanan mitt mellan körfälten på Nygatan tar plötsligt slut...
2. Stortorget... cykelbanor som går dit tar plötsligt slut och man ska trängas med alla som går över torget.
3. Cyklar man från Slottstorget (den gräsyta där Bocken brukar brännas) och ska korsa Södra Kungsgatans v del måste man inte bara se på bilar från höger, utan samtidigt på cyklar från vänster som kommer i hög fart nerför backen från Söder. De som går där är också så klart i vägen. Dessutom är det ingen cykelöverfart så man kaninte förvänta sig att bilisterna stannar.
4. Smal cykelbana med en oerhört smal gångbana ska trängas på ena trottoaren. Den enkelriktade vägen är snudd på två filer bred samtidigt... lägg cykelbanan på NV sidan S Strandvägen och trottoaren på SO sidan kan bli lite bredare.
5. En chikan där cykelbana och gångbana byter plats på "trottoaren".
6. Mitt på bron över ån ligger tre ankare. De tar upp säkert en halvmeter av cykel/gångbanan.
7. Ska man in mot centrum ska man korsa vägen, istället för att få svänga vänster in på Kyrkogatan som borde bli ett cykelstråk istället för Drottninggatan.
8. Ska man österut här hamnar man på en kullerstensyta och i änden mellan en trottoarkant och ett lågt staket, smalt.
Mer låna! De har en elcykel, men leksaker är liksom böcker nåt man bara använder kort tid, verktyg är också saker som man använder sällan så alla behöver inte ha dem.
Loppisen är jättebra, det svåra med att återvinna funktinsdugliga saker är att hitta fram till den som kan använda/behöver saken. Ut i luften så att fler kommer dit!
Havet är nära men otillgängligt och dessutom grunt och med steniga kust. Gör så att man känner av havet mer! Ute på Alderholmen, delar av Brynäs (mer än T-udden) och så klart hal vägen längs Bomhus N kant behöver man öppna upp havet. Man ska inte bara ha det för att få havsvinden och snökanoner från.
Kartritardilemma
Ponera att den så kallade verkligheten ser ut så här. Tre objekt som begräsnar en yta, och i ytan tre tydliga punkthöjder, ekvidistansen är "tydlig punkthöjd" så de är dubbelt så höga som gränsfallet. Alla likheter med vanliga karttecken beror på min lathet.
Kartritaren inser att denne vill ha med alla tre, sätter igång med att rita punkthöjder, nu ser ni hur stor en punkthöjd är som karttecken.
När alla tre ritats ser det ut så här:
Kartritaren inser (dels genom att läsa kapitel 2.4 men även svensk översättning av ISMO 2000 och genom sitt sunda förnuft) att detta inte är bra.
Kartritaren är dock inte lat! Nu ska en lösning hittas på. Men varför är dessa fel?
1. Förminskar punkthöjdstecknet:
FEL! Man får inte göra om karttecken.
2. Dra isär punkthöjderna:
FEL! I detta fall kommer då kravet på inbördes korrekt position att ej uppfyllas. Punkthöjderna ser ut att skära de objekten som begränsar ytan, medan de ligger innanför. ( I andra fall är ofta förflyttning dock en bra lösning!)
3. Rita som en formritad höjd:
FEL! Svårt att se här, men höjdens storlek är så liten att den motsvarar en punkthöjd, det blir för litet och måste ritas som...
4. Rita dem som en punkthöjd:
FEL! det är ju tre höjder som är lika tydliga. Antingen ska alla med, eller ingen.
Den sista är dock eventuellt inte helt tokig, men jag tycker att följande är bäst;
Rita med "kullrig mark", naturligtvis. det finns ju ett karttecken precis för såna här situationer!
Tjipp!
Ingen ICQ:ar längre
1) Ingen ICQar längre
2) Ingen ringer i fast telefon längre
3) Ingen hälsar på längre
4) Ingen sms:ar längre
5) Ingen chattar längre
6) Ingen ringer i mobilen längre
7) Ingen MAILAR LÄNGRE!!!!!
Alla borde läsa Imhof
Jag är ju nära på sjukligt (?) intresserad av kartor, orienteringskartor alltså. Jag har läst ISOM väldigt många varv, och den är ju som den är. För att fullt ut förstå en norm måste man vara mycket kunnig, påläst och känna till de tankar som ligger bakom normen.
Mycket av detta är höljt i dunkel då det mig veterligen inte finns några bakgrundsdokument publicerade (tips mottages dock tacksamt!). Men en liten ledtråd får man, då det hänvisas till Imhof men det sker i ISSOM, sprintnormen.
Mycket av detta är höljt i dunkel då det mig veterligen inte finns några bakgrundsdokument publicerade (tips mottages dock tacksamt!). Men en liten ledtråd får man, då det hänvisas till Imhof men det sker i ISSOM, sprintnormen.
Eduard Imhof (1895–1986) var professor i kartografi vid ETH i Zürich 1925 till 1965. Man kan snabbt skapa sig en bild av en karttokig professor i Schweiz, vad annat än HÖJDKURVOR kan en sådan man gilla... jo reliefer var väl hans stora specialitet. Det räcker att bildgoogla på hans namn så får man en bra insyn i vad för slags kartor han var bäst på. Inte så konstigt, med tanke på hur kuperat Schweiz är.
Så detta lilla spår följde jag, och hittade snart en bok som skrevs 1965, översattes till engelska 1982; Cartographic Relief Presentation. Bläddrade fram till kapitel 8 (Contour Lines) där mitt intresse fick mig att läsa noggrannare. Och ja, nog tusan gav det en rejäl inblick i tankarna även för ISOM! Jag tror att Imhof antingen prickar kartografins väsen mitt i prick eller att ISOM är rejält inspirerad av Imhofs tankar.
Nu till vad han skriver i en kort sammanfattning som inte gör anspråk på att vara komplett!
1. Höjdkurvor diskuteras, och konstateras att det är en linje som ligger på samma höjd.
2. Vertikala intervallet mellan höjdkurvor diskuteras, ekvidistans nämns. Teroier om hur man ska välja ekvidistans utifrån två parametrar teoretiseras: dels utifrån skalan och dels utifrån hur kuperat området är.
Sen kan man räkna ut vad som teoretiskt är möjligt att få plats på en karta, i en 45-gradig sluttning. Det hela kan sammanfattas i en approximativ ekvation, vilket för skala 10 000 ger en optimal ekvidistans på 5 meter.
A= M/2000 där 1/M=kartskalan.
Efter ingående diskussion kommer en besvärigare formel fram:
A= n * log n *tan α
där n= √(100/M +1 )
och α=45 grader för alpina områden, 26 grader för medelhöga berg och 9 grader för platt eller böljande terräng.
Det ger för 15 000-del en lämplig skala på mellan 2 och 15 meter. Mycket större spann än vad normen tillåter!
I riktigt flack terräng (4 grader maxlutning) ger formeln att ekvidistansen 1 m är optimal för 10 000-del.
3. Kombinerade ekvidistanser där man på brantare delar använder en större ekvidistans och med kraftigare symboler än på flackare diskuteras kort men ses inte som en bra lösning då läsbarheten blir lidande.
4. Mellanliggande höjdkurvor (inte hjälp, det är ingen "hjälp" för den engelska termen är intermediate) kommer nu ingående diskuteras. Och NU börjar det hetta till på allvar. Imhof förespråkar ett mer intensivt bruk av mellanhöjdkurvor! Men se nu, i 10 000-del förespråkas 10 m ekvidistans. Vid 5% lutning så blir avståndet mellan höjdkurvor 20 mm, och då förespråkas en mellanliggande kurva. Han menar att om avståndet blir mindre än 10 mm mellan mellanliggande och vanliga höjdkurvan tas mellanliggande bort. Han menar att de kan ge bra information i komplexa terränger.
5. Generalisering. För kartor med skala 10 000 till 100 000
Tag bort darrigheter, men ha kvar såna saker som syns på minst två höjdkurvor då dessa är större formationer.
6. Sambandet mellan mätnoggrannheten och generalisering. Ju brantare desto mindre sidofel på höjdkurvan, men tvärtom vad gäler hur mycket fel i placeringen av kurvan man får på grund av generalisering. Hur en skarp sänka bli omformad.
7.Förhållandet mellan höjdkurvsstrukturen och ekvidistansen. Det vill säga hur kurviga de är och hur ekvidistansen är.
Slutsats: 5 m ekv bygger på att kartan ska kunna ritas i 45 graders lutning!! Därför får vi så mkt problem, vi borde rita med 2,5 m på 10 000-del.
Han skriver också det här med att en höjdkurva dels är en del av ett större sammanhang där den visar en sluttning, men att den ensam visar en form på en (lite) höjd. Detta med höjdkurvans dubbla natur är en svår sak för både kartritare och kartläsare innan man vet när kurvan är det ena eller det andra!
Orkade du läsa ända hit är du nog en som jag redan känner, och om inte, skriv i kommentaren för då ska vi nog lära känna varann! :)
