Norr om Torneträsk dag 5: Hurvejåkka - Pältsastugan

Som vanligt steg vi upp då det ljusnade. Efter redan nån kilometer kom solen igenom molntäcket! Så skönt! Så vackert! Vi pausade lite och njöt! Och underbart är kort...
 
Så snart vi började åka igen hade den nysnö som fallit omvandlats till nykokt asfalt, eller snarare klibblera, eller halvtorkat kontatklim? Det fastnade direkt 1-2 dm snö under skidorna! Helt hopplöst.
 
Vi tog fram nödutrustningen, mer solkräm/solstift för näsan och TOKO snabbglid för skidorna. Smålänningen hade investerat på inrådan. Man stryker ut nån slags (säkert oerhört hälso- och miljövidrig :( ) vätska under skidorna. Sedan minsann var det glid! Perfekt glid, inga tjuvnyp av snön! I 200 meter... Sedan blev det snabb förändring tillbaka till eländigt skidföre. 
 
Ett gäng med skoteråkare med kameror på hjälmarna susade snabbt förbi, men utan bus. Kamerorna gjorde oss dock misstänksamma att bus skulle ske inom kort...
 
Vi genade igen och försökte åka spikrakt mot en o samma sten i ca 2 km. Tanken var att vi skulle tippa varann åt sidorna innan vi kom fram. Dock var det två andra stenar innan som stoppade den spikraka färden.
 
Jag hittade ett skräp i form av ett buntbant som jag tog med till närmsta soptunna.
 
 
Under dagen blev det bättre före dock, och vi hakade på skoteråkarnas spår. 
 
När vi kom över det äkta sista krönet ner mot Pältsastugan såg vi att skotrarna svängt av leden upp mot ett fjäll. I skuggan av fjället såg vi dem stå där, men det såg mycket skumt ut. De var lite utspridda, och nog såg det nästan ut som att en lavin gått ovanför dem! Avståndet var flera kilometerar, men vi spanade och spejade, samt tog lite foton för att försöka se om vi skulle larma någon fjällräddning. De stog blickstilla, mycket länge. Och till slut kunde vi dra slutsatsen att det som vanligast bara var några stenar... Lättnad! Det visade sig också att man faktiskt fick köra fritt i detta område, det var på andra ställen som det var generellt förbud mot terrängfordon.
 
Vid Pältsastugan var det isigare under och mitt humör dippade. Inte ens stugvärden Stina från Lappträsk som bjöd på varm saft fick mig lätt på bra humör, men så snart jag hörde att hon hade tänt eld i bastun sken jag upp så klart! 
 
Vi tog lite lättare snabbmat innan vi bastade i fina bastun. 
Det kom två härliga killar på skoter. De stannade, slog av motorerna, och gick runt stugan för att spana på den nyuppsatta skylten på leden mot Kilpisjärvi. Den meddelade att leden är stängd för skotertrafik. Stugvärden hade sagt att det var böter på 12 000 kr att köra där. De gick tillbaka till sina skotrar, startade, körde runt stugan och iväg längs den förbjudna leden. Suck. 
 
Bastu med tillhörande nedkylning:
 
Vi sågade och högg upp mer ved än vad vi gjort av med, men vi hämtade inget mer vatten då den folktomma stugan rymde mer än 55 liter vatten i köket.
 
Sov konstigt nog ENSAMMA i hela stugan, mitt i högsäsongen! Vad ÄR det för fel på folk av idag? Ska man inte vara i fjällen under påsk? Lite ursäkt är det väl eftersom Pältsastugan förmodligen har 100% av Sveriges befolkning söder om sig.
 
Stugvärden fick våra snötältpinnar, dvs lite björkris, att använda som påskris.
  
Dagsetapp 22 km. Totalt 115 km.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0