Studentlån makes the world go round
Som student kan man låna pengar av staten för förmånlig ränta.
2828 kr kan en heltidsstudent få på fyra veckor och man kan låna 7120, så summan per fyra veckor (en månad) blir SEK 9948. Finns även ett tilllägg för de som har barn.
Det finns ett studentkort som heter Mecenat. Kortet ges ut av Mecenat AB i samarbete med Sveriges studentkårer. Mecenat har god kreditvärdighet.
Mecenat AB säger sig underlätta för de studerande genom att förmedla rabatter och förmåner som är relevanta under studietiden.
Kortet funkar som
- Student-id
- Reserabattkort på SJ, SAS, Malmö Aviation, Swebus, ett antal lokaltrafikbolag, m fl.
- Berättigar till studentrabatt hos tusentals företag över hela landet
- Användar-id för Mecenat e-handel och andra webbaserade tjänster.
Mecent har som sin slogan för kortet:
Mecenat - Nyckeln till ett rikare studentliv
Man säger alltså att man kan bli rikare genom att få rabatt, på saker som man köper. Inte illa lovat!
I en reklamfolder visar man hur man som god studerande samhällsmedborgare ska konsumera maximalt med sina lånta pengar. Jag låter här skina genom vad jag anser att samhället av idag förväntar sig att en medborgare ska göra: konsumera!
Jag studerar bilden i foldern som ser ut så här:
Jag reflekterar över dess innehåll. Vad är det för tidshorisont?
Morgonfika, 30 kr istället för 50 kr. VA? Ska en student äta nåt annat än havregrynsgröt i sin lya? Jag antar man menar en croissant och en slät kopp kaffe som morgonfika på nåt müsigt fik?
Köp en Macbook Pro. Man sparar (inte tjänar) 1000 kronor! Av 10295 kr... Idag höjs också priset på en sån Mac till enligt uppgifter 14 495 kr.
Kläder sparar man från ursprungligt pris på 2298 ner till 2068 kr. Zalando, jag är gammal nu, har ingen aning om vad Zalando är, men kläder för 2 lax i månaden, inte illa! Studentoverallsmärken, frackar, långklänningar och onepieces för korridorsfikat tarvar sin budget!
Mat från ICA sägs ge rabatt från ordinarie pris 550 till 350 kr! Vilken rabatt!! Men med mat för bara 500 eller 300 kr blir det inte många månader man klarar sig utan att svälta ihjäl... om maten är nånstans i relation till klädinköpet vill säga. Jag antar man räknar på de saker som ges rabatt på, men inte på det som är nödvändigt för livsuppehället. Det ger en överdriven bild av hur stor besparing procentuellt man kan göra på att shoppa nudlar på ICA.
Klippning 600 -> 450 kr. Ojoj, det är de där studentbalerna som drar va?
Om man då jämför med vad en normal budget för en student per månad säger så blir det detta. Budgeten är från 2012 men priserna har inte ändrats mycket sedan dess.
Då tar jag dessa siffror och ser i vilken drömvärld som Mecenat anser att en student ska skuldsätta sig in i!
Jag räknar högt från SFS budget och får då att om hemutrustning endast består av dator bi det 390 kr/månad, kläder för 590 kr/månad, Mat, 2033 kr/månad och klippning för 400 kr/månad om man bara köper tandkräm för resten.
| Mecenat | SFS | "Mecenatmånad" | |
| Dator | 10295 | 390 | 2,2 år |
| Kläder | 2298 | 590 | 4 månader |
| Mat | 550 | 2033 | 8 dagar |
| Klippning | 600 | 400 | 45 dagar |
En mecenatmånad är alltså bara en dryg vecka vad gäller mat, 45 dagar för klippning, 4 månader för kläder och hela 2,2 år lång månad för datorinköpen.
"Orientering är" - anno 2015
Den gamla devisen "Orientering är..." har överlevt sig själv. Den måste anpassas till att orientering är nåt lite annorlunda mot då den skrevs. Det finns nu fler grenar, och fler syften med orientering. Mitt förslag till ny text:
Orientering är att i god sportsmannaanda hitta sina kontroller
Med hjälp av karta och kompass fatta egna beslut om vägen dit
Orientering är att tävla mot den man vill
Att få möjlighet att fysiskt utmana sig samtidigt som hjärnan ska jobba för att minimera misstagen
Orientering är att tävla mot den man vill
Att få möjlighet att fysiskt utmana sig samtidigt som hjärnan ska jobba för att minimera misstagen
Det ständiga lärandet håller en alert och pigg
Orientering är något för de som vill röra sig och för de som inte kan det lika mycket
Ett sätt att upptäcka och vistas i natur och olika miljöer
Och att umgås kamratligt i eftersnack och analyser
Orientering är att tillsammans verka för gemensamma mål, i laget och i föreningen såväl som i förbundet eller företaget
Och att umgås kamratligt i eftersnack och analyser
Orientering är att tillsammans verka för gemensamma mål, i laget och i föreningen såväl som i förbundet eller företaget
Orientering sker till fots, på skidor, på cykel, i rullstol eller genom andra sätt att ta sig fram
Belöningen ges vid varje avklarat moment, och driver orienteraren framåt
De positiva hälsoaspekterna är en bonus men kan också vara en drivkraft
Orientering är att leta sig fram genom livet
På den väg man finner bäst, intressantast eller snabbast
Belöningen ges vid varje avklarat moment, och driver orienteraren framåt
De positiva hälsoaspekterna är en bonus men kan också vara en drivkraft
Orientering är att leta sig fram genom livet
På den väg man finner bäst, intressantast eller snabbast
Den gamla från 30-talet löd med min tempusändring:
"Orientering var självvald väg i okänd mark,
tankens skärpa vid kroppslig möda,
snabba beslut under spännande tävling.
Orientering bjöd dådfylld kamp mot goda kamrater,
ensam strid mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan.
Orientering skapade ett gladlynt och frimodigt släkte,
en härdad stam med längtan till äventyr och dust,
kärlek till naturen - källan för livslust och levnadskraft."
tankens skärpa vid kroppslig möda,
snabba beslut under spännande tävling.
Orientering bjöd dådfylld kamp mot goda kamrater,
ensam strid mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan.
Orientering skapade ett gladlynt och frimodigt släkte,
en härdad stam med längtan till äventyr och dust,
kärlek till naturen - källan för livslust och levnadskraft."
Norr om Torneträsk dag 9: Hemfärd
Vi tog en tur mot Abisko turiststation och såg fina tallar i nationalparken. Vi hann en sväng på den frusna Abiskojåkka men kropparna var slitna. Skönt att igen slippa släpa pulkorna! Vi lunchade på STF och smaskade i oss raggmunkar. Jag hann sola lite utanför och sen var det dags att hämta de gömda pulkorna vid stationen och åka in på perrongen.
Som vanligt får man gissa var i tåget ens vagn kommer så det blir lite rusande och svettningar i onödan. Det bästa på SJ är ombordpersonalen på tågen, som inte alls såg det som nåt problem att vi steg på två stationer för tidigt utan tvärtom bara bra! Hade vi gjort tvärtom hade vi ju riskerat att bli av med platserna!
Smålänningen manövrerar in pulkan på perrongen utan backspeglar.
Underbart som vanligt i Abisko!
Dagasetapp 10 km, smålännningen några fler km. Totalt 167 km.
"Nu ere slut!" som elefanten sa.
Norr om Torneträsk dag 8: Lapporten
Tidig morgonbuss mot Abisko! Tjohoo! Abisko är nåt alldelens speciallt ändå. Trots att det är som en metropol nu. Turister så oerhört, men under påsken nu då SJ smart nog ställt in nattågen (men OK då, det är Trafikverkets fel som planerat un underhåll, men, om jag fattade det rätt på grund av nåt arbete i Stockholm bara) så var det fullt i alla ordinarie stugor. Alla var där!
Smålänningen hade en bekant som var där, så vi satt o fikade en tidig morgonfika medan bastuångorna från gårdagen hann lätta hos dem vi besökte. Många fjällhistorier, och trevlig folk!
Till slut tog vi oss i kragen, och drog iväg. Vi knatade de dryga 500 höjdmetrarna upp till Lapporten. Den gör sig bäst på avstånd. Och denna dag var det väl inte den bästa utsikten där upp heller. Mycket stenar var framme, det är blåsigt ställe och Abisko har ofta lite mindre snö.
Nerfärden var desto trevligare och väl nere kunde man slappa lite med en Kalle Anka och en aptitretare utanför tältet!
Ja tälta, hur gör man med vintertältning? Man slätar och packar till ytan där man ska sova. I detta fall med skidor på även om snön bar rätt så bra. Man gräver förslagsvis en grop i absiden, den är mycket bekväm när man ska in i tältet eller ta av sig skorna, då kan man sitta inne i tältet som på en stol. I händelse av dåligt väder man man också lätt manövrera sig där inne och laga mat.
Gropen är också en "köldfälla" men inte vet jag om det är så stor skillnad... möjligen om man han en igloo men tältduken isolerar ju nära på inget. Dock, om man lagar man med kök sägs det var bra att ha en grop för i den samlas koldioxiden och släcker elden innan det är syrefattigt i huvudhöjd. Ventilationen kan ju vara lite begränsad då man lämpligen skottar upp snö mot tältdukens utsida för att undvika snödrev in i tältet vid vindigt väder.
Dyra vinterpinnar kan man köpa eller så tar man med sig nån vanlig pinne från skogen, trär den genom ögla eller stormlina, gräv ner den som ett ankare och trampa fast lite snö på det. Snart fryser det ihop och blir mycket stadigt.
Jag vill alltid ha dubbla liggunderlag, så att man får en bredare sovyta för hamnar en arm mot snön blir det snabbt väldigt kallt.
Kondens är otrevligt så man ska försöka (men helt hopplöst) att inte klä sig svettig (om man inte vill frysa...) för svetten kommer kondensera på toppen av din sovsäck då fukten möter den kalla luften. Jag hade dunjackan ovanpå sovsäcken som värmare men också för att fånga upp fukten. Det blir då jackan som blir fuktig men hellre den är sovsäcken.
Insidan av tältet blir frostigt så man får försöka att inte röra det på morgonen, eller på natten. Men dricker man inte så mcyekt på kvällen slipper man ju upp och pissa under natten!
Vi tog skidorna snabbt ner till Abisko Mountain Lodge och åt upp ett presentkort som en mycket god vän gett oss! Tack MM (svärmorsdrömmen de lux! :) )
Matjes på tunnbröd med ost och annat smarr.
En hel kyckling var! Fast den var mini, och plus potatis utanför bilden.
Jag tog en allt för stor bit av påsktårtan och blev sjukt mät...
Sen kröp vi ner i soväckarna igen... :)
Dagsetapp 18 km, och nära på 500 höjdmeter. Totalt 157 km
Norr om Torneträsk dag 7: Gouldaluokta -Kilpisjärvi (- Kiruna)
Morgonen var över oss och vi steg upp tidigt som bara den för att klara av 3 dm extremt kladdig snö över sjön (5 timmar) för att ändå ha gott om tid för bussen från Kilpisjärvi. Det blev inte sånt före så vi hade ingen som helst brådska. Vi hann faktiskt över hela sjön innan den första skotern syntes till.
Vi noterade de skotergarage som fanns i Kilpisjärvi och de var riktade med sina portar bort från vägen, ut mot sjön.
Nån gång här kom vi på att det inte var några problem med bytet vid Karesuvanto/Karesuando eftersom det skiljer en timme mellan finsk och svensk tid. Vi trodde hela veckan att vi hade fem minuter på oss, men det var 1 timme och 5 minuter! Skönt.
Vi stegade in på restaurangen och jag tog en kahvi och en munkki. Vi packade, fulduschade på handikaptoan och väntade på lunchen.
En aspackad norrman (se bild nedan) försökte prata finska med mig (och med nån slags guide) men han var så röksugen att han fick ta sin första (?) öl för dagen med sig ut på altanen och sätta sig på en blöt stol och försöka få eld men fick gå in för att hämta en tändare. Fräscht.
God husmansmat serverades på restaurangen, laxsoppan satt som en smäck som start på Buffén som totalt kostade 14 €. Oerhört prisvärt!
Vi lastade in oss i bussen Golden OY, och vid första stoppet en galen trafiksituation vid affären. Bilar, påskshoppare, bussen och folk i eller utanför bilarna. Vår smidiga busschaffis parkerade mitt på parkeringen så alla fick slingra sig runt bussen bäst de kunde.
Vi plockade upp ett litet gäng supertuffa skidåkare, de hade monsterstora pulkor av senaste snitt och likadana expedition-nånting-jackor. De drack öl i bussen på finskt manér. I ensamhet och under tystnad.
Bussen gick till Karesuvanto. Därifrån gick vi över gränsälven och drog våra pulkor utan skidor under fötterna. Väl framme i svenska Karesuando fanns ingen indikation på vartåt busstationen låg. Vi frågade en man som pekade och sade 2 km. Vi trodde han skojade men det var sant! Sjukt dåligt ordnat! Vi behövde inte gå hela vägen utan kunde stiga på utanför kansliet till Polstjärnas IF som delade hus med Suonttavaara Lappby.
Reklam gjordes för Tobaksloppet som har namnet efter den vägen som tobaken tog från Ryssland till Norge.
Vi såg och mötte massor av lastbilar, vita och märkta enbart med Girteka. Ett företag från Lettland som kör internationella transporter. En av lastbilarna var ruskigt nära vår buss och en del hisnade till av närkontakten!
Bussförbindelsena mellan Karesuando - Kiruna var kassa men vi lyckades ta oss med den enda bussen på tre dagar som var möjlig för oss! Väl framme i Kiruna ville jag gärna lifta upp till Abisko men vi stod mitt i stan så det var bara två fordon som såg ut att vara möjliga att lifta med under de timmar som vi velade fram och tillbaka.
Efter att utvärderat sovalternativen tälta i järnvägsparken, sova i busstationens väntrum, järnvägshotellet eller Scandic Ferrum valde vi det mest klassiska. Ferrum ingår ju också de delar av Kiruna som kommer att rivas och flyttas.
Käkade sån påse torrmat som vi släpat med oss mest som nödmat, vi kokade vatten i vattenkokaren och fyllde även termosarna. Betyg på Drytech-maten: inte värt 90 kr!! Som nödmat ok men inte mer. Ris o basilika var godare än torsksoppan. Jag hann basta i toppvåningen. Dessutom se på utelivet på stan när smålänningen somnade sött... det var trevligt uteliv med mestadels turister. Norrskenet var nog den största magneten!
Dagsetapp 8 km. Totalt 139 km.
Norr om Torneträsk dag 6: Pältsastugan - Treriksröset
På med stighudarna direkt. Vi tog spår på skoteråkarna som dagen innan åkt på den för motorfordon förbjudna leden och det var en ruggig stigning direkt, 250 meter på 4,5 km. Sedan följde två relativt tuffa backar till. Nedförsbackarna däremellan var lite branta med eftersom till och med smålänningen körde med hudarna på så gick det inte närheten av fort. Vi kände att vi nu hade massa gott om tid och kropparna var ju inte fräscha längre så vi tog ett extra solfika i en stor soldal.
En flack lättåkt del kom och vi mötte där tre skidåkare med ryggsäckar. Det var folk från Tromsö, två nederlänningar och en tyska. Ena holländarn var på sin premiärtur! Har var minst sagt slutkörd nu på sin andra dag. Han klagade på is i bindningarna, satte sig på ryggsäcken, skakade på sin tomma vattenflaska och föll i halvapatiskt tillstånd. Hans kamrater verkade inte notera denna trötthet. Och vi undrade resten av dagen hur han skulle klara alla de backar vi nyss passerat, inte minst deras renn ner mot Pältsastugan. Vi fick höra att de på sin natt i Goldahyttan hade varit 21 gäster i de 20 sängplatserna. Vi valde ju bort Norge av olika skäl, men ett är det krångel som finns med att få tag i de nycklar som krävs för att sova i stugorna.
Slutet ner mot treriksröset var fin utförsåkning då vi tagit av hudarna. Vid treriksröset har Ivar Helgesen ritat en karta åt Sörreisa IL. Vi körde en liten skidorientering med pulka på. Det var "uppskottningsvis" 2 meter snö så det var oerhört svårt att hitta kontroll 1, en sten. Jag grävde och grävde med icket... vi tvingades ge upp.
Föret svängde när vi kom ner i låglandet så det kladdade duktigt under skidorna när vi drog in i skogen bort från skoterspåren.
Kontroll 2 var lättare, det var dubbelstorstenar men smålänningen kände inga stenar men det syntes i alla fall att vi var rätt.
Banan med mina vägval:
Kroken vid 3:an berodde på en lång diskussion om hur Ivar ritat med för litet tecken för blockterräng mitt i stenig mark. Ett av de blocken vi passerade syntes nämligen och det var lurigt eftersom vi inte sett spår alls av stenar tidigare eller stenen som ligger rakt söder om. 3:an syntes dock som en försiktig kulle på ca 2 dm i snön...
Målet för orienteringsbanan var treriksröset och det där med att det är resan och inte målet som gör den värd är väldigt rätt i detta fall. Vi fick förstå att det tog 4 år från det att Norge placerat en gränssten på denna plats tills Sveriges gränskommission godkände placeringen. Känsligt detta!
fEn norsk man kom skejtande, med en exakt likadan pulka som jag hade. Han sade att den glider sååå lätt, men jag var skeptisk. Det ska man vara när man möter friluftsande norrmän. De har alltid gått tre gånger så långt som vi mesig svenskar, och de åker i kortkalsonger och t-shirt då vi har kamelhårskallingar och fleecetröjan på. Mannen beundrade dock min pulka så knöt lite fina band. En kvinna i hans sällskap, från Schweiz, bjöd på Korenska godisar, eftersom de nyss varit där. Det var henns tredje skidur i livet.
Två amerikanskor, en polska och en finska mötte vi snart också vid röset. Alla utom finskan hade vinterstövlar och finska vita blixtenskidor och alla hade gigantiska ryggsäckar. Alla icke-finnar var också på grönbete! De skulle tälta några dagar och var del av en jättestpr grupp av studenter från Uleåborg, som vi senare såg andra smågrupper av halka runt på militärskidorna. Vi undrade hur mycket de skulle frysa i sitt tält denna första vinternatt.
Själva lade vi oss på liggunderlagen och somnade en halvtimme vid röset. Jag tror jag sov på gränsen mellan Norge och Sverige men smålänningen sussade inne i Norge. Det var här väldigt svårt med klockan eftersom det blivit sommartid och vi hade två tidszoner. Som tur var hade vi ingen klocka så vi slapp fundera.
Vi var nu rejält slitna båda så 13 km med de hemska backarna var helt nog för att göra oss nöjda och mätta! När eftermiddagen lidit ett tag mot kväll tog vi ytterligare tre kilometer åkning och hittade den superfina rastkojan i Kuoltaluokta. Kvällen bjöd där på fantstiskt fina färger i luften.
Kojan var oerhört fräsch. Det fanns kamin men som vanligt eldade vi inget. Dasset var inte så snöigt här heller, och någon hade till och med byggt en igloo. Det var gratis att sova i den, jämfört med de i Jukkasjärvi som kostar tusentals kronor per natt.
Många körde skoter sent på kvällen från Kilpisjärvi över sjön, men vände väl hem efter att ha kontrollerat att ingen flyttat på treriksröset.
Vi sov på bänkar och bord som vi sköt ihop, och hittade en ukrainsk plastpåse som några glömt.
Dagsetapp 16 km. Totalt 131 km.
Norr om Torneträsk dag 5: Hurvejåkka - Pältsastugan
Som vanligt steg vi upp då det ljusnade. Efter redan nån kilometer kom solen igenom molntäcket! Så skönt! Så vackert! Vi pausade lite och njöt! Och underbart är kort...
Så snart vi började åka igen hade den nysnö som fallit omvandlats till nykokt asfalt, eller snarare klibblera, eller halvtorkat kontatklim? Det fastnade direkt 1-2 dm snö under skidorna! Helt hopplöst.
Vi tog fram nödutrustningen, mer solkräm/solstift för näsan och TOKO snabbglid för skidorna. Smålänningen hade investerat på inrådan. Man stryker ut nån slags (säkert oerhört hälso- och miljövidrig :( ) vätska under skidorna. Sedan minsann var det glid! Perfekt glid, inga tjuvnyp av snön! I 200 meter... Sedan blev det snabb förändring tillbaka till eländigt skidföre.
Ett gäng med skoteråkare med kameror på hjälmarna susade snabbt förbi, men utan bus. Kamerorna gjorde oss dock misstänksamma att bus skulle ske inom kort...
Vi genade igen och försökte åka spikrakt mot en o samma sten i ca 2 km. Tanken var att vi skulle tippa varann åt sidorna innan vi kom fram. Dock var det två andra stenar innan som stoppade den spikraka färden.
Jag hittade ett skräp i form av ett buntbant som jag tog med till närmsta soptunna.
Under dagen blev det bättre före dock, och vi hakade på skoteråkarnas spår.
När vi kom över det äkta sista krönet ner mot Pältsastugan såg vi att skotrarna svängt av leden upp mot ett fjäll. I skuggan av fjället såg vi dem stå där, men det såg mycket skumt ut. De var lite utspridda, och nog såg det nästan ut som att en lavin gått ovanför dem! Avståndet var flera kilometerar, men vi spanade och spejade, samt tog lite foton för att försöka se om vi skulle larma någon fjällräddning. De stog blickstilla, mycket länge. Och till slut kunde vi dra slutsatsen att det som vanligast bara var några stenar... Lättnad! Det visade sig också att man faktiskt fick köra fritt i detta område, det var på andra ställen som det var generellt förbud mot terrängfordon.
Vid Pältsastugan var det isigare under och mitt humör dippade. Inte ens stugvärden Stina från Lappträsk som bjöd på varm saft fick mig lätt på bra humör, men så snart jag hörde att hon hade tänt eld i bastun sken jag upp så klart!
Vi tog lite lättare snabbmat innan vi bastade i fina bastun.
Det kom två härliga killar på skoter. De stannade, slog av motorerna, och gick runt stugan för att spana på den nyuppsatta skylten på leden mot Kilpisjärvi. Den meddelade att leden är stängd för skotertrafik. Stugvärden hade sagt att det var böter på 12 000 kr att köra där. De gick tillbaka till sina skotrar, startade, körde runt stugan och iväg längs den förbjudna leden. Suck.
Bastu med tillhörande nedkylning:
Vi sågade och högg upp mer ved än vad vi gjort av med, men vi hämtade inget mer vatten då den folktomma stugan rymde mer än 55 liter vatten i köket.
Sov konstigt nog ENSAMMA i hela stugan, mitt i högsäsongen! Vad ÄR det för fel på folk av idag? Ska man inte vara i fjällen under påsk? Lite ursäkt är det väl eftersom Pältsastugan förmodligen har 100% av Sveriges befolkning söder om sig.
Stugvärden fick våra snötältpinnar, dvs lite björkris, att använda som påskris.
Dagsetapp 22 km. Totalt 115 km.
Norr om Torneträsk dag 4: Råstojärvi - Hurvejåkka
Tackade för oss på fiskecampen vid Råstojärvi, och drog vidare. Vi skulle "gena" över nästa sjö, men sikten var så kass att vi inte genade mycket utan höll oss vid ledkryssen. När uppförsbacken startade mötte vi i snabb takt två par skidåkare! De första var två finnar med pulkor som åkt från Keinosvuopio och skulle till Råstojaure för att bada bastu och efter det vidare mot Norge. De hade sovit i en olåst renvaktarstuga inte långt bort och sade att det inte fanns ved där. Vad tänkte de då? Skulle nån same lägga ut gratis ved åt turisterna? Eller ägs stugan av nån turistorganisation, det vet inte jag.
Nästa par ut var två svenskar. Mannen hade pulka men kvinnan bar en stor ryggsäck. De hade tydligen flugit helikopter till Pältsastugan för "skojs skull" eller hur det nu var. De hade sovit i Hurvejåkkas vindskydd, och kom långsamt nerför backen där jag hade stighudarna på uppför och det var segesegsegt före för träpulkan. Smålänningen gnetade på långt före mig.
Pausade i den konstigt nog olåsta renvaktarstugan efter den våldsamma stigningen. Hittade ett retropaket Husmans i ett skåp. Gissa bäst-före-datum? Anges som månad och år!
Ena halvan av stugan hade madrasser på britsarna, men en väggventil hade på hösten lämnats öppen så snön hade yrt in och fyllt en halv säng med snö. Jag skottade ur den och stängde ventilen. Skottade även lite i dasset som var snöfyllt men bara så pass att dörren gick att stänga. Ingen hasp fanns kvar så jag "låste" med ett stort snöblock.
Vi följde renstängslet efter detta för att gena. Leden går en stor omväg för att vara lite plattare. Det svenska paret hade inte velat gena längs staketet, men vi tyckte det var lättare att se ett staket än ledkryssen, som väl står på 25 meters avstånd. Nå, fler passerar väl på leden. Sikten var nära noll, eller 100 kanske man ska säga. Vitt vitt vitt så vitt vi såg! Och seg nysnö, det liksom kladdade fast och frös i lite trots att det var minusgrader. Ifrysningen ger ju kanonfäste uppför men man styper ju nästan på skallen nerför...
Smålänningen skottade ur hela dasset som även här var helt smockat med snö efter mycket yrsnö i hård vind.
Jag askade ur kaminen efter svenska paret, som också hade sade att de eldat (NÖDVEDEN!!!). Vi konstaterade också att de inte skrivit det viktiga färdmeddelandet i gästboken. Man skriver ju för att ge eventuella sökanden chansen att hitta en vid ett försvinnande.
Vi eldade ett medhavt värmeljus och sov sedan ljuvigt skönt!
Dagsetapp 17 km - totalt 93 km.
Norr om Torneträsk dag 3: Kamasjaure - Råstojärvi
Frukost i vindskyddet. Lärdom: smält först snön, sen i med havregrynen! Russin och kanel i gröten gör det gott som bara den och tog bort bränd smak.
Bensinköket smälter snabbt en rågad kastrull till en knappt havlfylld med vatten. 1 liter bensin räcker faktiskt långt, förmodligen nästan en hel vecka med två mål mat om dagen för två personer samt smälta 2-3 liter vatten dagligen.
Och fördelen med vintercamping är att man slipper diska: 1) allt fryser ihop och kladdar inte 2) inga bakterier frodas då det är kylskåps-/fryskallt kontinuerligt.
Nu väntade en TUFF dag, 36 km på programmet. Och dag tre ska ju vara den jobbigaste sägs det. Lunchade vid Skifetjåkkka. Det var dålig sikt mest hela dagen, först fram mot kvällen när vi passerade Ittegielas klarnade det upp.
På hela dagen såg vi inget liv förutom möjligen någon vid en skoter på Sinotjauri.
Genade på slutet över sjön Omatjavri och kom fram till fiskecampen Råstojärvi på kvällen. Vi hade bokat en stuga som var varm, men tydligen var vi en dag tidiga! Redan tappat tidsuppfattningen och datumen. Klocka kunde vi dock till nöds slå på en mobil och titta eller spana genom kamerans tidsstämplar på korten. Kollade faktiskt klockan en gång, men då genom stavskugga och kompass! Kom fram till 15:15, och fuskade med kameran och såg att det var bara 5 minuter i från!
Vid campen fanns ett antal hundspann på sjön, men säsongen hade inte kommit igång än visade det sig och det var relativt få på campen.
Bensinköket hade läckt så det stank bensin av packningen. Vi köpte 0,8 liter för 25 kronor, ringde 5 minuter telefon för 50 kr och sov gott för 900 kr i stugan för två. Smålänningen var tröttade än vanligt och orkade inte ens ringa yttervärlden den kvällen!
Dagsetapp 34 km, totalt 76 km.
Norr om Torneträsk dag 2: Kattuvuoma - Kamasjaure
Morgonen var mulen. Vi drog genom Kattuvuoma och det var mist sagt stilla där. Undrade hur mycket klockan var, eftersom vi inte hade med oss nån sån. Skylten vi passerade visade på 63 km kvar till Råstojaure där vi skulle vara om två dagar... kändes oändligt långt!
Vägen slutade i byn, och nästa sevärdhet förutom fjällbjörkarna var en varningsskylt för raketskjutfältet. Strax efter den passerade vi en bro där man kunde få vatten under, och vi mötte tre skotrar varav en riktig retroskoter!
Vi lunchade i Vuoskojaure, men skydsrummet som fanns där nånstans hittade vi inte. Det fanns dock en nödtelefon där som vi inte funktionstestade. Det blåste upp som 17 (eller snarare 15 m/s senare) så vi satt halvvägs inne i vindsäcken och åt snökrydad soppa ur termosen med bröd.
Efter lunch blev det uppför på kalfjället och vi stretade på i vinden som bet ordentligt. Dock var det så varmt att extrabyxorna inte behövdes utan en superkalsong med vintertajts räckte. Sikten var dålig i många timmar och den började också mörkna på rejält innan vi till slut såg lite hus i Kamasjaure och där vindskyddet.
Vindskyddet är till för nödfall, så för att undvika nödfall sov vi där. Naturligtvis lämnade vi vindskyddet i det skick vi fann det, inklusive den halva flaska Macallan som stod där med en egentäljd träkork! Sån nöd led vi inte av whiskeybrist. Tänk att ett vindskydd så snabbt blir så skönt...
Dagsetapp 28 km - totalt 42 km.
Norr om Torneträsk dag 1: Torneträsk - Kattuvuoma
Startade med smålänningen vid busshållplatsen vid E10. Gled nerför vägen mot sjön Torneträsk. Mötte ett svenskt par som gick, och det blev SÅ glada att se oss på turskidor med snölåsen på, solgalsögonen laddade och varsinn pulka: redo för 150 km skidåkning till landets (och vår?) gräns. De sade att inte många skidrar längre utan skotrar sig mest.
I min träpulka Segebaden-Berg från 70-talet tillverkad i Säter, eller det som jag bar på mig fanns ungefär detta:
Turskidor
Pjäxor
Stavar
Pulka
Stor ryggsäck
Liten ryggsäck
Karta
Kompass
Sovsäck
Vindsäck
Spade
Goretexbyxa
Goretexjacka
Dunjacka
Solglasögon
Solkräm
Solstift
Slalomglasögon
Tumvantar
Fingervantar
Tunna skidhandskar
Mössor
Pannband
Halsduk
Första förband
Papper
Penna
1 rulle dasspapper
2 vindkalsonger
2 superställs
Ullmaxställ tjockt byxa+tröja
Vintertajts
2par Tjocka ullsockar
Ullfrottestrumpor
Termos 1,2 liter
Stighudar
Vindjacka (tunn)
Snölås
Silvertejp
Ståltråd
Handduk (wettextrasa)
Tandborste
Tandkräm
Tvål
Linser
Glasögonfodral
Kåsa
Matkåsa
Plastpåsar
Skavsårsplåster
Fett
Fleecetröja
Magnecyl
2 Liggunderlag
Tändstickor
Multiverktyg
Byxa tunn
Mini-pannlampa
Sked
Gaffel
Kniv
Mobiltelefon
Bensinkök, tält och det mesta av maten låg i smålänningens pulka som är lite rymligare.
Resan upp sköttes med SJs nattåg och en buss sista biten. Chauffören sade att smålänningen var fläckvis okysst.
Väl över sjön möttes vi av en kyrkogård av insnöade bilar, många utan reg-skyltar. Vägen som gick dit var oplogad så bilarna rör sig garanterat inte på några månader... En skoter med tolkade tjej passerade just vid bilarna och en annan skoter som vände ut på sjön igen.
Natten sovs i tält strax innan Kattuvuoma då det hunnit bli rätt mörkt. Kallt och ovant att vara ute. Säkert -10 eller kallare uppskattade vi det till. God natt!
Dagsetapp 14 km - totalt 14 km.
Upphandlat är bäst - ingen protest!
Så kunde man säga på mellanstadiet och komma undan med det! Kan man det nu också? Well...
Att upphandla är lätt om det gäller väldefinierde produkter och där det finns en god konkurrens. Ännu lättare om det är standardiserade produkter som är lätta att jämföra med varann och om det finns flera kunder som kan betygsätta produkten. Detta följer enkla ekonomiska teorier.
Ska man däremot köpa nåt mer unikt, måste man ta till andra knep. Typ, fundera igenom ruskigt noga vad man vill köpa, specificera det, och sedan noggrannt granska att det man erbjuds verkligen uppfyller kraven. Toppa med en garanti så är det nog inte omöjligt att klara av att göra en upphandling även av avancerade system eller tjänster.
Men sanningen är väl att man i många offentliga verksamheter har ett mantra som heter "upphandlat är bäst". Detta oaktat hur väl man specificerar sin vara eller förljer upp att man fått det som önskades. Kan man så säkert veta att upphandlat är bäst? Eller ens billigast som ofta och särskilt inom LOU/LUFS där det är synonymt. För hur det än är ska lönen betalas till den som gör jobbet, och upphandlar man något har du också en vinst som en ägare av levantörsföretaget ska ta ut. Vinsten kanske kan kompensera att drivkraften "girighet" kompenserar uttaget av vinst med att arbetet sker tidseffektivare. Dock, för att inte tappa kvaliteten krävs ju att någon verkligen funderar igenom vad som ska göras, formulerar detta så att det går att mäta, och så att den som utför uppgiften kan förstå det hela. En del av dessa steg kan skippas om man själv utför uppgiften, och man vet vad som ska göras. Att ställa krav och följa upp dessa är inte gratis, då det kräver en mycket god kompetens inom området.
Ursäkten kan vara är att expertkompetens inte behövs utan den kan man också köpa in - vilket naturligtvis inte går eftersom man saknar kompetens om vad man skall köpa. Att i en sådan upphandling bygga in ett långsiktigt tänkande är svårt, säg omöjligt. Jag har själv inte kunnat formulera ett kontrakt som gör att leverantören tänker långsiktigt för mig som upphandlare.
Sen är det några uppenbara saker för varje sorts upphandling som man som insatt borde se är en självklarhet att ha för att det överhuvudtaget ska funka att köpa in tjänster. Som lekman kan jag se några exempel där vi i själva verket INTE gör så.
Några självklarheter vid upphandling/utförsäljning:
Underhåll av järnväg - man kan ej som "underhållare" besikta själv för att avgöra vad som ska utföras
Toalettstädning - krav på renhet (funktionskrav) före att de ska skriva att de varit där x antal ggr per vecka
Friskola - skolan kan ej sätta betyg på eleverna själva
Tågtrafik - ej fritt att sätta vilka priser mot resenärerna som helst
Upp till orienteringsklubbar att vara kommersiella eller inte - då kan man inte ha reglerad anmälningsavgift
Så man får faktiskt välja en del konsekvenser om man väljer att upphandla. Annars är det garanterat bättre att göra sakerna i egen regi.
Allt har ordnat sig
Alla problem har löst sig! Alla krig och konflikter har upphört, inget krångel förekommer och ingen är besviken, arg eller ledsen längre.
Eller så var det 1 april.
