Att arrangera en orientering (nästan själv) #4 - Fixa karta
Kartan som jag fick idén från heter Lappvôll'n och är en gammal bjässe i 15 000-del, ritad 1980, av Kart-Bosse. Jag fick kartan av Bosse eftersom han fått den av de som en gång köpte den. Ingen av de gamla ägarna var intresserad av att göra nåt med kartan.
Scannad i 600 DPI.
Först var det digitaliseing av papperskartan. Scanning i högsta möjliga upplösning och sedan ritning i 60 timmar.
(Slutresultatet blev sen så här)
Den skulle georefereras och det gjordes. Den var inte så skev så det gick bra! Det är ju en fördel att kartan inte någonsin reviderats vid det tillfället. 2013 reviderade jag alla stigar, hus, vägar, etc på norra delen av kartan. Jag promenerade 90 km på 3 dagar och var i skogen mellan 10 och 12 timmar om dagen. Jag kunde så klart inte låta bli att ändra den fd punkthöjd som nu blivit en sänka. Och vart den tog vägen kan man faktiskt också se!
Efter det följde mer planbildsrevidering 2014, och 2015 när jag insåg att det skulle bli tävlingar satte jag igång med att revidera själva brunbilden, samt komplettera/justera övriga karttecken, i det område som lången skulle gå i.
Den mycket observante deltagaren kan se några spännande saker med två helkurvor, och en hjälpkurva i den nya nedre kartvilden.
Jag utgick från laserkurvor, och justerade de redan inritade sakerna utifrån det. Stenar och punktobjekt är luriga, men jag kom senare att besöka de allra flesta av dem för att kontrollera om de ska vara kvar eller flyttas. En del punkthöjder fick ryka, men i övrigt var det mycket som var bra gjort!
Staketet hade tillkommit och de gula öppna samt öppna med spridd vegetation har jag mestadels ritat itifrån flygfoton! Stämde mycket bra och jag har justerat det väldigt lite i terrängbesöken.
Ibland rensade jag rätt hårt. Intressant är dock södra stenen som tillkommit. Första varvet jag var där, tycket jag den var för låg. Den var dock väldigt utsträckt. Vid nästa besök, då jag bestämt mig att placera en kontrolli sänkan öster om den sten som ligger just norr om den södra som tillkommit, då bestämde jag att den skulle vara med. Dock missade jag att plutta in den med GPS och inte heller ritade jag dess position på kartan!
Detta kom jag på i ett sent läge, och fick med känsla rita in den. En löpare har faktiskt haft synpunkt på stenen, så dit måste jag och justera.
Stenig mark ritades bara på öppna klapperstensfält på den gamla kartan, så det kom till en hel del sånt på en del av kartan.
Kartan är alltså en mix av 1980-talsritning, laserkurvor, GPS-tekink, pappersritning, plastfilmsritning, datorritning, fjärranalys av nya flygfoton.
Den nya kartan utgick jag dels från gamla kurvorna, justerade dessa hemma som jag trodde de borde gå utifrån laserkurvor, och sen den östliga delen ritade jag helt nytt.
Rena laserkurvor.
Grundmaterialet: röda kurvor är hemjusterade gamla kurvor som jag trodde de skulle bli, med stöd av laser.
Jag lade även in gröna stenar, såna som jag såg på flygfoto. Röda kryss är position för punkthöjd, enligt laser. Tomtgrönt streck är "vegetationsgränser" som jag tyckte mig se på flygfotot. Denna del ritade jag sedan på papper, scannade, och renritade i datorn.
Den östliga delen ritades med handburen pad och en massa olika bakgrundsbilder som snabbt gick att växla mellan. GPS-stödet bestod tyvärr i en separat handburen GPS.
Jag ritade in röda höjdkurvor hemma, där jag trodde de skulle gå.
Väl i terrängen justderade jag så klart allt efter hur det såg ut på riktigt.
Med andra sortera bakgrunder kunde jag få mycket stöd för att rita diken, öppen mark, stigar.
Här en variant där man ser objektshöjden, rosa är mark och ju mörkare grönt desto högre (träd). Med den och laserkurvor på meter/halvmeter kan man klara sig utan GPS i skogen.
Här en genomskinlig kartbild som visar hur man kan få stöd för ritning av öppen/halvöppen mark. Men jag tycker det är väldigt mycket en känska man får i terrängen som mest beror på kontrastverkan: om skogen runt om är tät behöver det öppna inte vara lika öppet eller stort för att ritas.
Det är väldigt mycket svårare att från bilden ovan se hur tät en skog upplevs. Man ser ju exempelvis inte hur mycket låga kvistar och grenar som finns. Just på detta kartklipp smet en myr iväg också, och det var så klart några kunniga O-löpare som noterade detta och meddelade mig, i alla vänlighet så klart, efter målgång. Jag tror att majoriteten av löparna dock inte noterade det.
Här då ett sista exempel på lasermaterialets förträfflighet: ni ser ju bäckarna tydligt på denna lutningsbild som ligger i bakgrunden. Bäckar är släckta i kartan så man ska se dem.
Två kartkontrollanter gav mig stöd under vägen och det gjorde att kartorna blev lite bättre. Tydligen hade jag väl rätt teckenuppsättningar och så i datorn, så det var mest diskussioner om små gropar, stenig mark, stenhöjder och såna saker.
Kartorna fick sina godkännanden, och nu slipper man prata med Lantmäteriet om spridningstillståndet också.
Kommentarer
Postat av: Anders W
Kul info och bra gjort!
Svar:
zerbembasqwibo.blogg.se
Trackback
