"Hur gick det?" Inte relevant fråga!

När jag numer "tävlar" orientering kommer frågan som alltid ställts eftersom det just är en tävling och då resultatet är det som räknas: "Nå hur gick det då?" Jag säger nu, "Inte relevant fråga!".

Jag ska beskriva en nyligen genomförd orienteringsinsats så kanske det klarnar.

Skulle hälsa på i annan stad lö-sö och kom på att det kanske var nån tävling där på söndagen då liten lucka fanns i schemat. Joda, som vanligt superlätt att hitta på Eventor. Körde dit och anmälde mig i ÖM9. Öppen motion, men som för mig kan kallas "Almost No Motion".

Eller motivation.

Vid starten som man lugnt kan jogga till var det bara 7 minuter kvar av starttider. Drog iväg utan att kollat nåt på kartan, och sneglade bara lite på en definition. Men i den fållan stod också en ringrostig nybörjarkille med sin mor. "Jag minns inte hur man gör..." försökte han meddela till sin mot som hade högre tankar. "Äsch, det har bara varit sommarlov" sade hon till sonen men också så att vi runt omkring hörde att hon inte alls pressade sin son. "Du är ju här i triangeln" sade hon, och jag kunde inte hålla mig utan sade att nej, startpunkten är 160 meter framåt, där är triangeln.

Mamman harklade sig lite, och jag kände att jag borde ge killen lite stöd, men i samma veva hade en av funktionärstanterna tänkt samma tanke och gick fram för att hjälpa killen (och mamman) och jag beslöt mig för att då starta omedelbart.

Mot ettan kunde man ta ett vägval som var längs en stor sitg ett tag, och av lathet tog jag det. Jag kände mig för var jag svängde av, men läste inte mer än att jag for upp på en höjd. Nånstans där försvann jag i enny diffus nivå av orientering.

Jag sprang inte, jag orienterade inte.
 
Plötsligt stod jag där och stirrade ner på kartan för jag borde hunnit till ringen. Läste in mig i sänkan strax framför mig till vänster och joda, där i satt kontrollen.
 
Banan fortsatte i samma stil, och jag kände att jag slösade bort fin orientering då området var inbjudnade för en hel del finorientering!
 
Mot tvåen kom jag snett, och hade svårt att läsa in mig. det slog mig att jag inte kom ihåg hur man springer på en generaliserad karta... då måste man ju läsa vart man är hela tiden för att inte tappa bort sig!
 
Kantarellen, som till och med en damlöpare från Norge hade sett i skogen visade det sig efter målgång tog jag med mig från kanske kontroll 8.
 
Jag noterade alla blåbär. Alltså inte löparna, utan de goda som växte på marken.
 
Jag kollade på slutet av banan att man kunde gena tillbaka till parkeringen via sista kontrollernas område.
 
Jag tog inte i på upploppet ens, men samtidigt som jag var seg som kola i benen och inte kunde öka så var jag inte heller trött, eller andfådd, nog var jag lite svettig men det var det enda. Min hjärna hade inte tröttat ut sig heller. 
 
Här inritad karta, jag har inte ritat streck där jag inte orienterade. Luktade jag mig fram eller hur gick det till?

Karta med min väg
 
Att då svara på frågan "hur gick det" känns inte relevant. 
 

Kommentarer
Postat av: Jakob

Inget fusk!, är vad jag säger.

2014-09-01 @ 00:51:15
URL: http://miljopartistigront.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0