zerbembasqwibo.blogg.se

Det finns ett antal orienteringregler som överlevt sig själv.

 

Banpåtrycket med "H" för nytillkommet hygge har väl spelat ut sin roll? Man justerar ju kartan i så fall, alla kartor som används för tävlingar är idag digitala vågar jag påstå.

 

Kodsiffror ska börja med lägst siffran 31. Syftet var en gång i tiden att inte förväxla kontrollsiffran med kodsiffran. Man använda stämpelkort och de hade tre rader med typiskt 9 rutor per rad, och det kunde finnas nån reservruta så 31 var ett en bra teknisk lösning på funktionskravet att inte blanda ihop de två sifferserierna.

 

Som ofta i regelverk skiter man i syftet och funktionen utan kastar sig som äkta ingenjör på detaljerade lösningar och regler. Så även här. Regeln borde formuleras så här: "En kodsiffra måste vara sådan att den inte går att blanda ihop med en kontrollsiffra". Det hela kan då för att göra en smidig och generell lösning kompletteras med en lösning som då styrs av anvisningarna: "Kodsiffror ska vara från siffran 100 och uppåt".

VM hade också 33 kontroller så regeln måste skrivas om till att kodsiffrorna inte får vara lägre än 100.

 

Efter att besökt en visning frågade mäklaren om intresse, och joda, kör i vind. Huset ville säljaren ha 1,5 miljoner kr för, men med läget och den konstiga planlösningen samt stark lukt av doftljus på dasset gjorde att jag inte kunde tänka mig mer än att lägga ett skambud på 500 000 eller så. Det var 4-5 andra intresserade hade jag fått höra vid visningen.

Mäklaren ringde sedan och kollade lite en gång till om lånelöfte, vilket fortfarande är giltigt hos banken och meddelade tid för budgivning.

Budgivningen hade redan startat då mäklaren ringde upp nästa gång, och då hade den andra intresserade lagt "acceptbudet". Hoppla då!

Efter betänketid lade jag ner intresset utan att lägga nåt bud alls. Inte ens skambudet.

Så det innebär att det var bara två intresserade. Mäklaren ringde till den andra intresserade först, som då fick väl förmodligen höra att det var en till anmäld intresserad. Denne stackare tänkte då att det var nödvändigt att lägga acceptpriset för att ha en chans. Så var det inte! Denne hade kunnat lägga ett skambud, och vad som då hänt vet man ju inte. Området har inte alltid haft slutpriser över utgångsbud. 

 

Tur då att man själv ansvarar för vad man gör, så att jag inte behöver känna dåligt samvete för detta då den som lade högsta budet själv valde att göra det. Dessutom kanske budgivningen hade blivit inställd/framflyttad om det var bara en intresserad?

Men nog har jag väl ändå bidragit till att bostadsbubblan vuxit ytterligare lite?

Arbetsgivaren, en drink, den som ger bort sin arbetinsats. Arbetstagaren, den som tar arbetsresultatet.

 

Om nu Jokkmokks kommun skulle ringa och be mig bli kommunalråd skulle jag göra så här:

Föst vill jag dra upp lite riktlinjer förutom det som är självklart att man som kommun ska ordna. Vad det exakt är räknar jag med att tjänstemännen har 100% koll på och meddelar om jag går mot.

a. Så, det gäller att satsa på trygghet. När människor är trygga kan deras bästa sidor få komma fram.

b. Det gäller att tänka långsiktigt och hållbart.

c. Det gäller att tänka på att den samiska och svenska och nu även många fler kulturer ska blandas och ge en god smak på drinken som är samhället.

d. Det gäller också att se på det unika i kommunen som främst är naturen.

e. Det gäller också att tänka på att sträva mot en högra grad av självförsörjning, som kan sträcka sig mot "byteshandel" med främst andra kommuner, men sen även andra länder så klart.

Jag ska försöka utveckla dessa punkter då:

 

a. En kommun ska inte hålla på med löjliga slogans. En slogan bör vara ENKEL, en vanlig handläggare i kommunen kan komma på den, inte en reklambyrå för miljoner. Det bör vara det självklara, typ "Jokkmokk - vildmarken nära" eller nåt sånt. Helst bör den röstas fram av de som bor där, men självklar är det viktigaste vilka alternativ som tas fram.

Lika självklart är det att kommunen enligt kommunallagen ska sköta "på demokratins och den kommunala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller i särskilda föreskrifter." En kommun måset enligt samma lag 1991:900 styras på ett visst sätt, och ansvaret är att fixa

• Social omsorg (äldre- och handikappsomsorg samt individ- och familjeomsorg)
• För-, grund- och gymnasieskola
• Plan och byggfrågor
• Miljö- och hälsoskydd
• Renhållning och avfallshantering
• Vatten och avlopp
• Räddningstjänst
• Civilt försvar
• Biblioteksverksamhet
• Bostäder

Detta är alltså grunden, inte annat. Inga fotbollsplaner, inga biografer eller 

Dock får man frivilligt sköta även 

• Fritid och kultur
• Energi
• Sysselsättning
• Näringslivsutveckling

Så, det jag menar är att huvudfokus ska vara på de obligatoriska punkterna. Alla männsikor ska ha en bra social omsorg och skola innan det blir några fyrverkerier på nyårsafton. Punkt slut, sån är lagen!

 

Trygghet är också att känna att man gör något meningsfullt. Så de som idag får bidrag vill jag kräva på en motprestation då det är möjligt. Om man exv är arbetslös på gruns av arbetsbrist, så har man ju ingen egentlig begränsning i arbetsförmågan. Då kan man om man får ett bidrag kunna jobba motsvarande tid, med sånt som ingen idag "har tid med". Att klippa (kommunala) gräset för hand. Att besöka åldringar. Att vara klassmorfar eller motsvarande. Ha räknastuga för matematisk svaga barn. Att göra arbete manuellt för hand istället för med maskiner (givetvis inom arbetmiljölagen!). Inte nog med att arbete kommer utföras så kommer dessa människor att känna sitt liv mer menignsfullt då man bidrar, om än lite så nåt, och man kommer skaffa nätverk, och man kommer inte passiviseras av långtidsarbetslöshet eller sjukskrivning. Det svåra blir att hitta rätt sak för rätt person dock, men det är inte omöjligt!

 

b. Långsiktigt. För mig är långsiktighet att leva på ett sätt som gör att vi (människorna och djuren/växterna) klarar oss tills solen släcker ner oss, om nån miljard år eller så. Typ för evigt. Då gäller det att tänka om vill jag lova. Kan vi transportera uppgödda djur till Kina för att där tillagas och skeppas tillbaka för att med lastbilar i fryst form sändas till butiker där vi går och köper det som mat som vi lagar till i maskiner som drivs av antingen kärnkraft eller oljebränning? Nej, är ju det enkla svaret. Och där börjar det svåra. I Jokkmokk finns dock en mycket god kunskap att fånga upp, den som samerna har att leva utan att lämna spår! Så måste vi alla leva, men ingen vill egentligen ta notis om det enkla faktumet.

 

Men med hållbarhet då, tänk på att lokalt minska behovet av transporter, och exv på vintern kan man enkelrikta gator för att slippa ploga alla dubbelt så breda. Och framför allt, i Jokkmokk är det så nära, behöver man alls ploga alla gator? Nog kan man allt gå PÅ snön för det mesta? 

 

c. Jokkmokk är sedan länge en kulturellt blandad stad i och med mötet mellan den samiska och den yngre svenska kutluren i samhället. Jag som utomstående kan väl tycka att det är en bra blandning, och att kulturerna lever bredvid, med, och blandat med varandra. På dagens jordklot där Sverige och då även norra delen är ett mål för många som söker sig bort från krig eller fatigdom ett givet mål. Förutsättningarna för Jokkmokk att inkludera fler kulturer borde vara bättre än på många platser, då man redan har sett det ske. Nu ska det väl sägas att inledningen av mixen samiskt/svenskt var inte bra, men jag menar på hur det ser ut idag. 

 

Viktigt är att se till allas lika värde, respektera olika åsikter, men att inte rädas att diskutera, för att sedan enas om en lösning byggd på det klassiska kompromissandet. Att kompromissa är väl en av förutsättningarna för att inte landa i segregering, vilket är negativt för ett samhälle.

 

d. Naturen är det unika i Jokkmokk. Det är det som skiljer sig mycket från resten av landet. Se till att utnyttja det, lär resten av landet det så att man vill se naturen då man besöker Jokkmokk. Men se också till att inte industrin, gruvor etc, får lägga beslag på allt för stor del av naturen. Naturen är just natur så länge som vi inte gör den till en industri. Här kan också dras slutsats om att skogsbruket inte får ta för stor del, så med de medel som finns tillgängliga bör kommunen hindra allt för intensivt brukande av skogen. Det ska naturligtvis brukas långsiktigt, och här har man en pusselbit från samiska kulturen att hämta.

 

e. Att sträva mot självförsörjning i Jokkmokk är svårt eftesom det kan vara svårt att odla på grund av det nordliga läget. Men att byta ut de mest energikrävande transporterna av mat och varor till samhället mot lokalodlade alternativ eller att tillverka eller åtminstone reparera prylar som importeras långt bort ifrån gör en mindre beroende. 

 

Självförsörjanningen är också en del av hållbarheten: vi KAN inte transportera allt runt klotet länge till... Så rennäring + odlingar, rent vatten och att ta hand om allt avfall är vad som blir stora utmaningar. Bäst är att inte skapa avfall. Att slänga fungerande saker ska inte tillåtas, och att reparera saker måste uppmuntras.

 

Jokkmokk är ju rikt på naturtillgångar och det är en strategi att sträva mot att mer av pengarna från det landar kvar i kommunen. En kommunal beskattning som gör att en del av intäkten från vattenkraften landar i kommunens kassa vore väl inte mer än rätt? Det gör också att man kan idka "byteshandel" med andra kommuner eller regioner. Om Höör bidrar med del av maten kan Jokkmokk med el.

 

 . . .

 

Så, jag är ingen expert på nåt av det jag skrev ovan, om detta stämmer för Jokkmokk eller nåt annat som jag nämner det vet jag inte säkert. Men en vision kan jag skissa ner, nu behöver den blötas och stötas om den ska nå nån slags kvalitet.