Norr om Torneträsk dag 6: Pältsastugan - Treriksröset
På med stighudarna direkt. Vi tog spår på skoteråkarna som dagen innan åkt på den för motorfordon förbjudna leden och det var en ruggig stigning direkt, 250 meter på 4,5 km. Sedan följde två relativt tuffa backar till. Nedförsbackarna däremellan var lite branta med eftersom till och med smålänningen körde med hudarna på så gick det inte närheten av fort. Vi kände att vi nu hade massa gott om tid och kropparna var ju inte fräscha längre så vi tog ett extra solfika i en stor soldal.
En flack lättåkt del kom och vi mötte där tre skidåkare med ryggsäckar. Det var folk från Tromsö, två nederlänningar och en tyska. Ena holländarn var på sin premiärtur! Har var minst sagt slutkörd nu på sin andra dag. Han klagade på is i bindningarna, satte sig på ryggsäcken, skakade på sin tomma vattenflaska och föll i halvapatiskt tillstånd. Hans kamrater verkade inte notera denna trötthet. Och vi undrade resten av dagen hur han skulle klara alla de backar vi nyss passerat, inte minst deras renn ner mot Pältsastugan. Vi fick höra att de på sin natt i Goldahyttan hade varit 21 gäster i de 20 sängplatserna. Vi valde ju bort Norge av olika skäl, men ett är det krångel som finns med att få tag i de nycklar som krävs för att sova i stugorna.
Slutet ner mot treriksröset var fin utförsåkning då vi tagit av hudarna. Vid treriksröset har Ivar Helgesen ritat en karta åt Sörreisa IL. Vi körde en liten skidorientering med pulka på. Det var "uppskottningsvis" 2 meter snö så det var oerhört svårt att hitta kontroll 1, en sten. Jag grävde och grävde med icket... vi tvingades ge upp.
Föret svängde när vi kom ner i låglandet så det kladdade duktigt under skidorna när vi drog in i skogen bort från skoterspåren.
Kontroll 2 var lättare, det var dubbelstorstenar men smålänningen kände inga stenar men det syntes i alla fall att vi var rätt.
Banan med mina vägval:
Kroken vid 3:an berodde på en lång diskussion om hur Ivar ritat med för litet tecken för blockterräng mitt i stenig mark. Ett av de blocken vi passerade syntes nämligen och det var lurigt eftersom vi inte sett spår alls av stenar tidigare eller stenen som ligger rakt söder om. 3:an syntes dock som en försiktig kulle på ca 2 dm i snön...
Målet för orienteringsbanan var treriksröset och det där med att det är resan och inte målet som gör den värd är väldigt rätt i detta fall. Vi fick förstå att det tog 4 år från det att Norge placerat en gränssten på denna plats tills Sveriges gränskommission godkände placeringen. Känsligt detta!
fEn norsk man kom skejtande, med en exakt likadan pulka som jag hade. Han sade att den glider sååå lätt, men jag var skeptisk. Det ska man vara när man möter friluftsande norrmän. De har alltid gått tre gånger så långt som vi mesig svenskar, och de åker i kortkalsonger och t-shirt då vi har kamelhårskallingar och fleecetröjan på. Mannen beundrade dock min pulka så knöt lite fina band. En kvinna i hans sällskap, från Schweiz, bjöd på Korenska godisar, eftersom de nyss varit där. Det var henns tredje skidur i livet.
Två amerikanskor, en polska och en finska mötte vi snart också vid röset. Alla utom finskan hade vinterstövlar och finska vita blixtenskidor och alla hade gigantiska ryggsäckar. Alla icke-finnar var också på grönbete! De skulle tälta några dagar och var del av en jättestpr grupp av studenter från Uleåborg, som vi senare såg andra smågrupper av halka runt på militärskidorna. Vi undrade hur mycket de skulle frysa i sitt tält denna första vinternatt.
Själva lade vi oss på liggunderlagen och somnade en halvtimme vid röset. Jag tror jag sov på gränsen mellan Norge och Sverige men smålänningen sussade inne i Norge. Det var här väldigt svårt med klockan eftersom det blivit sommartid och vi hade två tidszoner. Som tur var hade vi ingen klocka så vi slapp fundera.
Vi var nu rejält slitna båda så 13 km med de hemska backarna var helt nog för att göra oss nöjda och mätta! När eftermiddagen lidit ett tag mot kväll tog vi ytterligare tre kilometer åkning och hittade den superfina rastkojan i Kuoltaluokta. Kvällen bjöd där på fantstiskt fina färger i luften.
Kojan var oerhört fräsch. Det fanns kamin men som vanligt eldade vi inget. Dasset var inte så snöigt här heller, och någon hade till och med byggt en igloo. Det var gratis att sova i den, jämfört med de i Jukkasjärvi som kostar tusentals kronor per natt.
Många körde skoter sent på kvällen från Kilpisjärvi över sjön, men vände väl hem efter att ha kontrollerat att ingen flyttat på treriksröset.
Vi sov på bänkar och bord som vi sköt ihop, och hittade en ukrainsk plastpåse som några glömt.
Dagsetapp 16 km. Totalt 131 km.
Kommentarer
Trackback
