zerbembasqwibo.blogg.se

På väg till Ukraina påminns jag av att människor kan lukta. Redan på planet märker man detta. Män kan ha två dofter. Antingen doften, eller stanken, från en människa som under lång tid druckit väldigt mycket alkohol. En annan doft är svettlukt. Det kan vara fattiga människor, eller såna som helt enkelt har en mycket dålig hygienvana vad kropp och kläder. Båda dessa påminns jag om när jag letar mitt säte.

 

 

Tre nätter i rad var hundarna tysta. Det var så kallt att alla hundar var tysta för en gångs skull. Det finns både privata hundar som bor bakom de manshöga staketen eller murarna, bakom de alltid stängda grindarna, i burar eller i kedjor. Det finns också de som bor på gatan, i skogen, i staden, som smyger omkring och letar mat på marknaden, utanför korvbutiken eller på sin bestämda del av gatan. 

 

När en av dessa hör ett ljud, nån som går förbi, en bil som startar, en dörr som smäller igen så skäller den så klart. Och då startar grannens hund, de på gatan stämmer upp i allsången och det blir ett väldigt skällande. Det tystnar till slut då alla skällt klart på varann. Men det tar inte lång stund innan nästa ljud startar en ny symfoni.

 

Minus 20 tystar tydligen hundarna. Inte ett skall på hela natten hördes. Nästan läskigt när man vant sig att de låter hela tiden. Och samtidigt så tystnade inte GRAD-missilerna utom hörhåll 25 mil bort vid Donetsk som dagligen under den så kallade vapenvilan skjuts från vad det verkar båda sidor. Ryssland med proryska ukrainare mot Ukraina med diverse stödtrupper, i Ukraina. 

 

Luften var inte bra den dagen då jag valde att träna på getstadion. Stålindustrin i staden brukar ibland då kontrollanterna eller folket i allmänhet har ledigt, passa på att göra några saker som stinker. Det kändes inte alls hälsosamt att springa intervaller i luften. Getstadion kallar vi den för att det förr betade getter där.

 

Jag återvände dit den där kallaste dagen, lite för att visa dem att man kan träna även då det är kallt. Och jag fick svar på tal. 

 

Så klart skulle en hund nästan bita mig på vägen dit. Den skuttade på mig så snart jag kom ut från grinden. Kylan gjorde att den krävde mat, eller värme eller nåt. Jag ignorerade den så gott det gick tills jag råkade sparka till den då den sprang för nära mina fötter. Jag ropade till åt hunden, som vände bort.

 

På stadion hann jag inte många varv förrän en man i tjocka byxor, kängor och kamouflagejacka dök upp på den smala trampade stigen som sträcker sig 300 meter i en oval. Oj så varmt det såg ut... jag varvade honom då jag höll ca dubbelt tempo. Han var borta i ett varv, men sedan såg jag honom igen, och han hade tagit av sig jackan. Och tröjan. Han sprang i bar överkropp! Han sprang säkert 4 varv så, sedan vek han av dit han hade hängt av sig kläderna, röd i hyn körde han diverse gymnastiska övningar som såg ut lite som karate eller boxning. Han slappade sig på kroppen med händerna.

 

Jag vek ner mig och jag såg att han joggade ner med jackan på igen då jag vek av hemåt.