Att arrangera en orientering (nästan själv) #7 - Analys av terrängen
Länsstyrelsen hade ställt kvar på redovsining av tävlingen, men endast i form av rapport om var kontrollerna varit placerade och hur löpstråken gick. Inga krav på bilder eller annan redovisning av det som var syftet med hela den extra hänsyn som togs: markslitage eller störning av vilt. Själv var jag så klart nyfiken och har kollat lite i terrängen efter loppen.
Här är en bild av "normalslitage", av renar, rödmarkerat:
Det är en liten men ändå klart synlig stig som delar sig. Det finns rätt många såna här strigar/stråk i de delar av terrängen där djuren samlar ihop sig.
Vilka var de mest besökta kontrollerna? Ju större cirkel desto fler löpare hade kontrollen.
Detta är medeldistansen och man kan se att de stora mängderna löpare befann sig inna i skogen. De kontroller som ligger närmast stigar/ledstänger är till för ungdomar och det var relativt få ungdomar med på den här tävlingen.
Lyckades jag med att undvika myrarna? Hur många sprang över myrar?
Här en myr som jag bedömde ej var slitagskänslig, på medeln. Notera de kraftiga hjulspår som EN fyrhjuling åstadkommit.
De gröna strecken symboliserar antal löpare på respektive kortaste väg mellan kontrollerna. Man ser tydligt att alla löpare hade samma första kontroll och att det sedan var vissa stråk som löptes av majoriten. De smalaste strecken är där klasser med få deltagare sprang.
Jag har rödmarkerat de platser där jag som banläggare inte lyckades med att helt undvika stråk över myrar. I princip är det ungdomsbanor eller Öppna Motionsbanor med lägre svårighetsgrad som passerat där. Det var också väst om starten några av de äldres banor.
Jag tycker att med tanke på det stora antalet myrmarker i området lyckades jag ändå rätt väl med att undvika att folk sprang i myrarna. Jag har studerat ett antal löpares vägval som de publicerat på webben. Man kan konstatera att ibland räcker det inte med att bästa eller närmsta vägvalet går utanför myrar: en orienterare kan alltid göra misstag och då hamna i blötmarken utan avsikt. Det kan också förekomma att bästa vägvalet går i nån avvikelse från kortaste vägen och där har också några löpare korsat en myr.
Hade jag inte tänkte aktivt på detta under banläggningen och markerat de områden jag ville freda hade säkert störningarna varit betydligt större.
Men frågan om några djur stördes av tävlingen, eller om någon våtmark tog någon väsentlig mekanisk skada, det kan jag bara spekulera i. Jag spekulerar "nej".
Hur såg det ut, var det några spår? Jo det är klart. Myrar ej så slitna för där sprider löparna ut sig. Jag besökte även skogen efter Sälen O-ringen 2016 och noterade där direkt att myrarna var väldigt slitna, men dock inte lika slitna som skogen. I skogen blir stråken smalare och slitaget hårdare. På myrar där vegetationen tröck ihop stråken kunde jag hitta de mest sltna platserna. Så öppna myrar ger förmodligen det allra minsta slitaget, trots att marken är känslig där. Men det kändes ironiskt att inte slita på myrar när det kunde se ut så här på nån plats.
Så här såg det ut i skogen vid kontroll 53 på medeln.
Markerat stråk är den slitna delen.
Här är det allra mest slitna området. Det har mer att göra med att två stenar tvingade in alla på exakt samma punkt. Punkten är väl en kvarts kvadratmeter stor. Det är enligt mig försumbart i sammanhanget. Punkten är kontroll 72 på medeln, så det var en av de mest välbesökta.
Sen det mest förbjudna: en låga som orienterarna har trampat på!
Som ni ser har en märkbar skada uppstått. Som jämförelse skulle jag vilja visa en trampad låga som jag dock tyvärr inte fotograferade innan tävlingen. De skador som den fått beror på att renarna har trampat på den och de var enligt mig jämförbara med denna. Skillnaden var att den låg precis på marken. Hade den legat så här högt upp hade nog renarna gått runt den istället.
Bilden ovan visar förutom den underbara naturen, hur en sänka gör att stråket blir koncentrerat och därmed slitet. Här har uppskattningsvis 250-300 löpare sprungit. Får man gissa kommer renarna fortsätta hålla stråket öppet.
Och titta här, så här ser det ut när orienterare springer hand i hand...
Visst är det förskräckligt!?
Men visst ser det väldigt likt ut körskador från motorfordon/fyrhjulingar?
Kommentarer
Trackback
