zerbembasqwibo.blogg.se

Jag är ju nära på sjukligt (?) intresserad av kartor, orienteringskartor alltså. Jag har läst ISOM väldigt många varv, och den är ju som den är. För att fullt ut förstå en norm måste man vara mycket kunnig, påläst och känna till de tankar som ligger bakom normen.

Mycket av detta är höljt i dunkel då det mig veterligen inte finns några bakgrundsdokument publicerade (tips mottages dock tacksamt!). Men en liten ledtråd får man, då det hänvisas till Imhof men det sker i ISSOM, sprintnormen.

 

Eduard Imhof (1895–1986) var professor i kartografi vid ETH i Zürich 1925 till 1965. Man kan snabbt skapa sig en bild av en karttokig professor i Schweiz, vad annat än HÖJDKURVOR kan en sådan man gilla... jo reliefer var väl hans stora specialitet. Det räcker att bildgoogla på hans namn så får man en bra insyn i vad för slags kartor han var bäst på. Inte så konstigt, med tanke på hur kuperat Schweiz är.

 

Så detta lilla spår följde jag, och hittade snart en bok som skrevs 1965, översattes till engelska 1982; Cartographic Relief Presentation. Bläddrade fram till kapitel 8 (Contour Lines) där mitt intresse fick mig att läsa noggrannare. Och ja, nog tusan gav det en rejäl inblick i tankarna även för ISOM! Jag tror att Imhof antingen prickar kartografins väsen mitt i prick eller att ISOM är rejält inspirerad av Imhofs tankar. 

 

Nu till vad han skriver i en kort sammanfattning som inte gör anspråk på att vara komplett!

 

1. Höjdkurvor diskuteras, och konstateras att det är en linje som ligger på samma höjd.

 

2. Vertikala intervallet mellan höjdkurvor diskuteras, ekvidistans nämns. Teroier om hur man ska välja ekvidistans utifrån två parametrar teoretiseras: dels utifrån skalan och dels utifrån hur kuperat området är.

 

Sen kan man räkna ut vad som teoretiskt är möjligt att få plats på en karta, i en 45-gradig sluttning. Det hela kan sammanfattas i en approximativ ekvation, vilket för skala 10 000 ger en optimal ekvidistans på 5 meter.

A= M/2000 där 1/M=kartskalan. 

Efter ingående diskussion kommer en besvärigare formel fram:

 

A= n * log n *tan α

 

där n= √(100/M +1 )

 

och α=45 grader för alpina områden, 26 grader för medelhöga berg och 9 grader för platt eller böljande terräng. 

 

Det ger för 15 000-del en lämplig skala på mellan 2 och 15 meter. Mycket större spann än vad normen tillåter!

 

I riktigt flack terräng (4 grader maxlutning) ger formeln att ekvidistansen 1 m är optimal för 10 000-del.

 

3. Kombinerade ekvidistanser där man på brantare delar använder en större ekvidistans och med kraftigare symboler än på flackare diskuteras kort men ses inte som en bra lösning då läsbarheten blir lidande.

 

4. Mellanliggande höjdkurvor (inte hjälp, det är ingen "hjälp" för den engelska termen är intermediate) kommer nu ingående diskuteras. Och NU börjar det hetta till på allvar. Imhof förespråkar ett mer intensivt bruk av mellanhöjdkurvor! Men se nu, i 10 000-del förespråkas 10 m ekvidistans. Vid 5% lutning så blir avståndet mellan höjdkurvor 20 mm, och då förespråkas en mellanliggande kurva. Han menar att om avståndet blir mindre än 10 mm mellan mellanliggande och vanliga höjdkurvan tas mellanliggande bort. Han menar att de kan ge bra information i komplexa terränger.

 

5. Generalisering. För kartor med skala 10 000 till 100 000 

Tag bort darrigheter, men ha kvar såna saker som syns på minst två höjdkurvor då dessa är större formationer.

 

6. Sambandet mellan mätnoggrannheten och generalisering. Ju brantare desto mindre sidofel på höjdkurvan, men tvärtom vad gäler hur mycket fel i placeringen av kurvan man får på grund av generalisering. Hur en skarp sänka bli omformad.

 

7.Förhållandet mellan höjdkurvsstrukturen och ekvidistansen. Det vill säga hur kurviga de är och hur ekvidistansen är. 

 

 

Slutsats: 5 m ekv bygger på att kartan ska kunna ritas i 45 graders lutning!! Därför får vi så mkt problem, vi borde rita med 2,5 m på 10 000-del. 

 

Han skriver också det här med att en höjdkurva dels är en del av ett större sammanhang där den visar en sluttning, men att den ensam visar en form på en (lite) höjd. Detta med höjdkurvans dubbla natur är en svår sak för både kartritare och kartläsare innan man vet när kurvan är det ena eller det andra!

 

Orkade du läsa ända hit är du nog en som jag redan känner, och om inte, skriv i kommentaren för då ska vi nog lära känna varann! :)