Man kan välja på OCAD, Condes eller Purple Pen. Alla har olika funktioner, men inte ens tillsamans tycker jag att de utgör det stöd som en banläggare borde kunna få av ett datorprogram idag.

 

Jag ska försöka skriva ner hur jag tycker det borde vara.

 

 

1. Möjlighet att flytta alla objekt alternativt flytta bakgrundsbilden, inkusiva rotera.

 - Jag har haft stora problem i Condes när kartfilen inte är klar när man börjar. Det verkar som att Condes tar övre högra hörnet eller nåt sånt som nollkoordinat, så ändrar kartan storlek åker kontrollerna iväg. Det går att styra med två fält "mm höger" och "mm upp/ner" men det är att prova sig fram. En rotation av kartan, det går då rakt inte så har man börjat lägga banor innan kartan är roterad tji på dig, börja om! Samma problem har jag haft i Purple Pen. OCAD vet jag inte, använder nte OCAD för banläggning.

2. Göra zoner på kartan, egendefinierade eller fördefinierade. Förbjudet område. Parkering (gärna som linjeobjekt samt area, som automatiskt ger uppskattat antal P-platser). Viltzoner. Arena. Upplopp. Unvik kontroller här. Lägg kontroller här. Område med god mobiltäckning. Områden utan god mobiltäckning. Ungefärlig placering vätska, radio, kartbyte etc.

 - Innan man börjar att få ordning på banorna skissar man ju, men varför inte skissa i programmet, så har man också kvar zonerna så man inte råkar korsa nån viltzon senare.

3. Kunna läsa in regelverket kring de olika svårighetsgraderna, i förekommande fall. Först en tabell med de olika svårighetsgraderna (just nu definieras dessa med namn på färger i SOFTs regler). Sedan alla krav som följer med, dessa kan läsas in som en textmassa, eller som flera textmassor, en för varje färg.

- Tabell 1 LEVELS: NR; NAME; DESCR; Löpnummer 1-... , Namn på svårigheten

- Tabell 2: LEVELSDESCR: NR; NREVEL; DESCR: 

4. Kunna läsa in de klasser som regelverket kräver. Koppla till svårghetsgraderna i 3.

- Tabell 3: CLASSES: NR; NAME; 

5. Kunna läsa in de banlängder, alternativt segrartider, som regelverket kräver.

- Tabell 4: COURSELENGTHS; NR, CLASSNAMNE; LENGTH; PLUS; MINUS

6. Kunna läsa in siffror på km-tider mellan kön/ålder, för att kunna beräkna segrartider/banlängder automatiskt. Krävs att mata in en km-tid relevant för "medelterrrängen" på kartan.

7. Skissa sträckor, inte bara kunna lägga kontroller.

8. Automatiskt kunna göra ramar för olika kartutnsnitt. Lägg på 5 mm vitt utanför ramen som default, går att ändra.

9. När man sedan gör banor måste man koppla dessa till klasser.

10. Varje bana kommer alltså få en koppling till vilken svårighetsgrad den har. 

11. Man kan kontrollera sträcka för sträcka, genom att stega igenom varje sträcka, och för varje sträcka se vilken den lättaste svårighetsgraden är. Man kan då som kontrollant bocka för "OK" på varje sträcka (sträcka är alltså mellan två kontroller). Så snart en bana ändras eller kontroll flyttas tas "OK" bort på sträckan..

12. Markera vilken del av kartan som ska synas på utsnittet.

13. Kunna lägga på loggor som enkelt kan flytts, byta storlek eller roteras.

14. Kunna skriva texter, fritext eller med data från banläggningen

15. Export till PDF med automatiskt namn, klass samt version (en ny version vid varje export) - välja övertryck eller ej. (Förhandsgranska)

16. Export till IOF-XML.

17. Import av IOF-XML

18. Skriva ut kartor direkt till skrivare.

19. Skriva ut allehanda statistik

20. Läsa in anmälda, nån slags koppling till tänkt startlista, för att kunna simulera tryck på kontroller/sträckor, hitta trånga sektorer.

21. Fritt kunna vrida kartan, så att man har sträckorna "uppåt" på skärmen.

 

För länge sen var rekommenderade segrartider sättet som Svenska orienteringsförbundet angav hur långa banor skulle vara. Sedan byttes detta till längder, och med ett godkänt intervall på +/- 20% för att kunna kompensera för ovanligt lätt- eller tunglöpt terräng.

 

Nu är pendeln tillbaka och det ligger ett förslag att ha segrartider igen.

 

Den banläggare som tröttnat på "snabba" ändringar kan enkelt räkna ut det ena genom det andra med hjälp av ett excelblad.

 

Man måste veta km-tid för en klass.

Sätt in den förväntade km tiden för H21, alternativt gissar du den tills den km-tid du känner till stämmer.
1) sätt in önskad segrartid så får du banlängden
2) sätt in given banlängd så får du segrartiden

Km-tiderna i kolumn är medelvärdet av 30 5-dagarsetapper 1991-1995. Författare är John Vallin, men jag har justerat det lite.

 Nu 2020 har vi nya banlängder som definieras med km-längder i 500-meterssteg, och utifrån detta kommer segratiderna att bli följande.

Jag var på en träff som hette "Ned med vapnen". Dragplåstren var Stina Oscarson och My Leffler. De lockade 4 intresserade, jag var en, så med de två arrangörerna som stannade hela tiden var vi åtta. Inte mer än att vi kunde sitta vid ett bord och samtala, mer än att det var en klassisk föreläsning.

 

Stina började med ett anförande om varför värdlandsavtalet med NATO inte är nåt bra för Sverige, men minst lika mycket om varför svenskt medlemskap i NATO inte är en väg framåt. Hon tror på dialog som konfliktlösare, inte militära medel. Problemet är att det är svårt att möta någon med övertygelse om den starkes rätt med att vara fredlig. Jag saknar en trovärdig strategi för detta. Den bör dock innehålla något om att man måste vara i majoritet för att klara av det.

 

Hon sade att NATO-motståndet ökat, men nej, nu är det ju hälften som är för och 3 av 10 mot. För ca två år sen var det hälften som var mot, och 3 av 10 för. 

 

Vidare om NATOs expansion österut. Baker lovade muntligt 9 februari 1990 till Gorbatjev att Nato inte skulle utvidgas österut, inte en tum. Helmut Kohl verifierade detta dagen efter. Uttalandet är enligt http://historynewsnetwork.org/article/155007 giltigt, men jag hittar inget som verifierar det på Supreme Courts hemsida. 1994 sade dock Bil Clinton att det inte var en fråga om när, utan vem, som skulle med i Nato härnäst. Möjligen tog han chansen att strunta i det tidigare löftet eftersom Sovjet inte längre fanns? Dock "tvingas" väl ingen in i NATO utan det är rätt så demokratiskt att ansöka och eventuellt få gå med.

 

Stina sade också att NATO fanns för att möta Warszawapakten. NATO bildades 1949 och Warszawapakten 1955. 

 

Vidare angav hon att det ukrainska maktskifte som skedde då Yanukovitj flydde till Ryssland var en NATO-understödd statskupp. Jag kan fullt gå med på att NATO och de flesta västländer hejade på skeendet, men att det var en statskupp, det är väl ytterst tveksamt. Jag tror att säkert fanns det agenter som förskte spä på händelserna men de kom från två sidor av konfllikten. Det som var helt avgörande var "det vanliga" folkets resning. De ville ha UT den korrupta preidenten och såg en ny möjlig, lite bättre, framtid genom att vända sig västerut.

På sidan http://www.stopfake.org/en/kremlin-propaganda-soviet-active-measures-by-other-means/ anges de vanligaste narrativen i den ryska propagandan:

Här har Stina inte alls har rätt.

 

Detta är alltså lite kritik mot vissa av hennes sakargument. Jag håller dock med om att man, vi/väst, bör med alla medel försöka ha en fredsskapande dialog första hand. Detta hindrar dock inte att man har ett visst försvar.

 

Sedan är det väl så att om Sverige går med i NATO kommer vi vara en annan typ av måltavla än idag utan. Om bedömningen är att det är värre eller bättre, det tycker jag är jättesvårt att säga. Men det måste väl finnas nån slags risk med NATO-medlemskap? Det kan jag tycka är tröttande att föpol-sociala medier hugger på så snart man andas nån liten fråga kring NATO-skap.

 

Jag skulle lyssna mer på Stina om hon slipade sina sakfrågor lite mer.

Inom orientering har man länge haft en papperslapp med sig när man tävlar. På den finns siffror och koder som ska hjälpa orienteraren, dels att kunna verifiera att man är på rätt kontroll när man väl hittat den i skogen, men också som stöd för att veta exakt vilket föremål och hur i förhållande till föremålet som själva skärmen är placerad.

 

Mitt inlägg här riktar sig till den som arrangerar orientering och redan känner till allt detta. Det är också bara riktat till de som vill tänkte lite nytt, med syfte att förenkla arrangemang

.

Definitionerna var nödvändiga då man ritade av en mallkarta. Det var väl dels inte säkert centrerade ringar, löparen gjorde momentet under tidspress så det var väl lätt att slarvtitta, och dels var kontrollföremålen så stora att det var absolut nödvändigt att veta vilken placering skärmen hade. "Sjön, södra spetsen".

 

Idag får man en (nära på alltid) laserprintad karta. Det är nära på helt uteslutet med snedtryck. Löparen ska inte tolka och kopiera en kontrollplacering.

 

Vidare har vi sån stor skala på kartan att behovet av att veta om skärmen sitter på ena eller andra sidan av föremålet minskat radikalt: det är inte långt runt en sten jämfört med en sjö eller en lada!

 

Att sedan använda kodsiffran för att verifiera att man verkligen är rätt kan ju bara finnas behov av om det är väldigt tätt mellan kontroller och att det dessutom kan vara närliggande kontroller på samma föremål. Om man kan reducera detta behov minskar också behovet av kodsiffror. Jag är dock inte _så_ radikal att jag föreslår att de ska slopas... 

 

Jag tycker att följande system kan vara tillräckligt:

 

* Banläggaren placerar inte kontroller närmare varann än att det ryms en hel kontrollring mellan två olika kontroller.

* Grannkontroller har olika kontrollföremål.

* Välj helst kontrollpunkter som inte kräver "sidan av " etc, dvs undvik stenar och andra punktföremål, byggnader.

* Lämpliga föremål är sänka, myr, hörn av olika slag på ytor eller mitt på om de är små, korsningar på linjesymboler (undvik dock där det är tätt).

* Skippar man stenar minskar också behovet av "höjd" radikalt. En brant är sällan lika "känslig" om man inte vet hur hög den är.

* Tryck kodsiffran bredvid kontrollen.

* Skippa den lösa definitionen.

* Tryck definitionen på kartan, men har man lyckats bra så blir några kolumner tomma.

* Man kan tänka sig att göra en markering på kontrollringen som motsvarar den sida av (punkt-)föremålet som skärmen sitter vid som en vidareutveckling

 

Så här kan det se ut, först en fiktiv mallkarta och sedan ett exempel på en bana och definition.

 

Du jobbar. Det är en oändlig hög med sand som du ska flytta med en leksaksspade. När du tagit ett spadtag, rasar det ner ny sand och det syns inte att du tagit nåt.

 

Du tar spadtag efter spadtag. Hela tiden rasar det bara igen. Inget syns att du jobbat och slitit, det känns hopplöst och oändligt. 

 

För att se att du faktiskt HAR åstadkommit nåt måste du vända dig om, och titta på den hög som bakom dig växer. Det är där du ser resultatet, på det du åstadkommit. Inte genom att titta på den aldrig sinande strömmen av potentiellt arbete som ligger framför dig.

 

Inte ens den stora dammens turbiner orkar med. Vårfloden släpps fri och älvens dån är åter som den varit i tusentals år innan cement och stål tystade den, band den och omformade vattenfallet till TV-tittande, rakande med maskin och elektriskt lyse sent på nätterna.
Jag stod där och stirrade ner i det humusbruna vårvattnet som forsade i en snabb slät plym nerför luckornas rutchkana, för att sedan brutalt kastas upp i luften för att döda så mycket energi som möjligt. Det iskalla vattnet kylde luften och nedströms kände man en kall vind svepa långt ner längs älvfåran, som att kliva ner i en matkällare mitt i sommaren.
Löven började spricka ut och man kan inte längre se solen rakt i ansiktet genom trädstammarna. Men den är heller inte helt skymd bakom en tjock vägg av löv. Man ser i närbild hur löven liksom ligger färdigpackade i sina knoppar likt noggrant hopvikta fallskärmar i sina ryggsäckar, för att med samma fart när våren rycker i snöret vecklas ut på bara ett ögonblick.

Mest fascinerande är nog rabarbern. En röd knopp skjuter upp, och ur detta huvud kommer ett helt perfekt hopvikt blad, som ser ut som en riktigt veckad bergskejda innan det viker ut sig i sin fulla prakt och till slut är nästan helt slätt, som ett segel i hård vind.

Det finns också ett skirt ljust sileshår på marken, det är de växter som snart ska ta över hela den bruna lövmattan och dränka den i sin grönska, som kommer sluta vara så ungdomligt ljusa och spridda.

I helgen deltog jag i 10mila, igen. Det ska inte handla om min egen förmåga som jag testade och passerade mina gränser. Jag såg tre andra exempel.

Vi börjar i duschen. Massa trött, slitna gubbar, några juniorer, få elitlöpare.Trängsel men ingen hets. I duschen, ett svagt droppande. Så här duschar de med torgskräck jämt, pressade mot väggen. Där kom dropparna ner. Schampoo använde nog bara de med flint. Men det var ett medvetet val. Systemet som värmde vattnet nådde sin förmågas gräns. Det blev att välja, antingen bibehålla flödet och sänka temperaturen, eller tvärtom, vilket valdes, sänkt flöde men bibehållen temperatur. Kompromisslöst och enkelt, så som det kan vara med tekniska system som helt enkelt går att styra fullt ut efter rationella beslut. Systemet klagade inte över beslutet utan levererade sin värme, droppvis.

På tidig söndagmorgon var det dags för middag eller frukost, eller båda. En pytt och kaffe beställdes i markan. Han som tog betalt såg ut att vara rätt nära sin förmågas gräns. Han hade jobbat hela natten. En pytt och en kaffe, tack.

Han slog in pytten, och sedan, med frågande blick: Vad mer? Mitt närminne är inte så bra nu...  Det kan jag hålla med om. Han hade gått över sin gräns. 

 

Sedan var det sjätte sträckan då. Ledarlaget sände ut en av sina mest rutinerade natträv i ledning med hela sex minuter. Stabila löparen skulle förvalta det som Rassmus Anderson ryckt loss på långa natten. Den rutinerade herren, vi kallar honom Mr T, har haft skadeproblem och nu är det väl de sista åren som riktig elitlöpare som väntar. Viljan att vinna med sitt fina gäng var maximal. Hård satsning med specifik träning innan 10mila, årets riktiga höjdpunkt, hade genomförts. Han ville helt enkelt vara med och vinna med sitt lag!

Ettan gick fint, men mot tvåan började eländet. Vi som såg GPSen gillade den sportsliga underhållningen, för de jagade lagen kom närmare och spänningen ökade. Men när det fortsatte, och fortsatte och fortsatte, och vi även fick se den irrande löpningen under en storbom, flackande blickar åt olika håll, ja då blev det för mycket. Kunde inte kameramannen lämna honom ifred? Koppla bort GPSen? Låt honom reda ut sina då stressade tankar och komma in i matchen igen?

Efter målgång och den gissar jag delvis gömda besvikelsen kom åter mikrofonen fram, och utlåtandet över prestationen vi fick höra var som ett tacktal, men omvänt. Löparen ursäktade sig och beklagade misstaget. Jag ville bara skrika, ALLT ÄR OK, här får du en kram! Alla har vi varit där, många var där speciellt denna nat... Så många tappade sugar som ligger där i skogen.

När man varit på sin absoluta topp och skador, löphastighet, skadeåterhämtning, syn och kanske ibland även motionvationen är på tillbakagång, då gäller det att inse att ens gräns är flyttad. Man måste springa mer runt på stig, köra med lääsglasögon, sänka sin förväntning. Men, att flytta sin gräns neråt men vilja ha samma resutat gör att man måste övertpresera än mer. Jag tror att idrottsspykologer får studera detta mer, men jag såg en löpare som passerade sin nya förmågas gräns, och det var smärtsamt att vara så nära, mer smärtsamt än de andra exemplena. 

 

Idrott är att lyckas vara så nära under sin förmågas gräns som möjligt, att justera gränsen, eller att sprnga den. Man vet aldrig helt i förväg var gränsen är, eller om det går att spränga den eller om det är bättre att ligga under den med marginal, eller om man också med lite tur kan lägga sig över den och ändå nå framgång!

 

 

Hur åker man nattåg i Ukraina, fick jag frågan. Så här går det till!

 

Tro det eller ej, men nu kan man köpa på internet!  Där finns så klart en Skypelänk till supporten på hemsidan, det du, SJ! Man får antingen en talong som man kan kvittera ut de verkliga biljetterna med eller så får man biljetter på en gång. Tågen drivs av statliga Ukrzaliznytsia (Укрзалізниця) som tydligen sedan 2015 har nån slags privat inblandning i ägandet.

Lite som svenska motsvarigheten till sovvagn och liggvagn, men skillnaden är att det snarare är "öppen sovvagn" eller liggvagn. Det finns även en första klass som kan sägas motsvara sovvagn. Bildgoogla "platzkart" så ser du vad du ska välja.

 

Kupe duger gott. Då får man fyra bäddar som man kan köpa helt själv eller dela med de som slumpen avser.

 

Låsa går bra med rejäla saker:

 

Först är det en "rulle" med madrass och kudde som man ska rulla ut. Här bild på övervåningen och två dylika rullar:

Sedan tar man sin bäddpåse som innehåller två lakan, ett örngott, en liten handduk. Fryser du (haha!) tar man en av de tjocka filtarna, annars räcker det gott att skyla sig lite med ena lakanet.

Detta är den stora frågan. I svenska liggvagnar vet alla att först är det för kallt. Man skruvar upp värmen, man sätter sig och tjötar, sedan när man ska sova är det för varmt. Man skruvar ner lite, men inte mycket. Den som sover högst upp har sedan förmodligen för varmt, den i mitten kan ha lagomt och den längst ner har förmodligen för kallt. I Ukraina ligger alla på topp! det är rättvist för det är alldelens för varmt i precis hela vagnen. 

 

Man ska ju komma ihåg att i varje vagn finns en konduktör, och ibland en till "tekniker". Oklart dock om dessa delar på flera vagnar. På den gamla goda tiden eldades det med kol i stora värmepannor för att sedan därifrån ha vattenburen värme ut i vagnarna. Många har nu dock elektriska system istället, men fortfarande ser man rykande vagnar på en del stationer. Det här med att elda för kråkorna i det offentliga, det är vanligt förekommande.  Grunden till det kan jag bara spekulera i, men förmodligen har det nåt med Sovjet att göra och att det var "det allmänna" eller att det var (tilsl alldelens nyligen) "flat rate" på gas exempelvis.

 

Toaletten är oftast "hål i golvet" i botten av den stålklosett smo finsn inne på dasst. Varmt vatten kommer i kraneen om man med handen pressar upp en spärr. Dvs inget vatten kan stå och rinna i onödan! Men alla är o fingrar på samma pryl mitt i vattenflödet. Säkert har nån räknat ut att bakterierna tvättas bort i tillräckligt utsträckning.

På grund av att fekalierna hamnar rakt under tåget, är toalettbesök förbjudet under delar av resan. Ett anslag anger de "Sanatoriska zonerna" enligt tider på anslaget nedan.

- 30 minuter innan ankomst till station för gränspassage

- vid rekreationsområden

- i tunnlar

- på broar över vatten

- 5 minuter innan varje station där tåget stannar, där man står still mindre än 5 minuter

 

För att inga misstag ska ske låses toaletten av konduktören enligt tidtabellen och reglerna ovan. 

 

En del längre stopp görs. Man kan passa på att gå ut och röka, och där kan man också köpa små bakverk i form av piroger, eller pastknyten med fyllning, dricka, cigaretter och annat livsnödvändigt av tanter som gör sig en hacka på tågresenärerna.

 

Vid några långstopp kommer också tekniker och knackar med långa hammare på lagerboxarna till hjulaxlarna längs hela tåget, en gubbe per sida, för att lyssna om de är överhettade. "Klick" låter det om den är kall, "Klack" om den är varm, och "Klock" om den är för het. För säkerhets skull känner de även lite på dem ibland.

 

Man lägger skräp i en låda borta vid toaletten. 

 

Man får två koppar te per person. Det ingår, men man kan också välja bort det i samband med boknignen. Oklart om man sparar 6 kronor då? Det är svart te, och tre *50 gram socker, så klart serverat i glas med metallhållare. Fina glas var det! Även tepåsen och sockret är av märke Ukrzhalisnysija så klart!

Utsikten då? Tja, genom trippla säkerhetsglas och en rätt så bristfällig fönstertvätt, får man lite av en suddig bild av vad man passerar, men mer om det i ett annat blogginlägg!

 

När alla konduktörer drar in sin röda flagga är bara den längst bak med gul kvar, och då kan vi åka!

 

Tänkte notera vad jag tycker om motionerna som ligger för Svenska Orienteringsförbundets förbundsmöte 2018.

Motion nr 1.
Känns som att FM inte har den detaljkunskapen om ekonomistyrning som krävs. Räcker nog med att utse ägarrepresentanterna, men de kommer ju ändras oftare än vart annat år.
AVSLAG

Motion nr 2.
Ja visst, låt alla klasser få skala 1:7 500 om arrangören vill erbjuda det, men det får inte kosta mer för löparen. Övriga regler som kartnorm och krav på naturhänsyn gäller oförändrat.
BIFALL

Motion nr 3.
Ja visst, låt även sprintkartorna tryckas i skala 1:3000 enligt ovan.
https://www.livelox.com/Viewer/Veteran-SM-sprint/H70?classId=112057
Möjligen lite väl många träd, trottoarer kunde strykas, en del refuger ska definitivt bort, och så aningens många småhus o utsprång kan rensas bort, men ser ut att vara rätt i huvudsak.
BIFALL

Motion nr 4.
Att ta betalt för att stå på en mark är inte oproblematiskt antar jag, och vi borde jobba på andra sätt för att få folk att använda det som han korrekt skriver är försumbart.
Redan idag kan man väl lägga på 5 kronor, hävda att man har smidig och bra, fri parkering så det krävs väl ingen ändring för att redan idag kunna göra så här? Swish har väl annars vält kiosken?
AVSLAG

Motion nr 5.
Jag tror att inte alla kommer uppskatta en så stor skala som 1:7500 o öppenklasser. För den med fullgod syn och en "läsbart ritad karta" är inte 10000 nåt problem överhuvudtaget inte ens med laserutskriven karta.
AVSLAG

Motion nr 6.
"Mikroskopiska skillnaderna", känns verkligen som att Gotlands Bro OK har sprungit på felritade sprintkartor. Det är dessutom inte så små färgskillnader. Det vore väl bättre att motionera om att göra "grönområden" ljusare, så att det i sprint bara är mörkgrönt eller ljusgrönt på kartan? Det kan man dessutom genomföra på en gång, utan att ändra nåt alls.
Men visst, i sak har de rätt, men argumenten är dåliga.
Jag ser att på sprinkartan i Visby finns det en del att önska: https://omaps.blob.core.windows.net/map-excerpts/a66ac4c0f51949679880e76d6f844576.png
Ser några branter som faktiskt ser "mellantjocka" ut, karttecknet för lättlöpt mark m spridda träd ser skumt ut, och det är dålig placering av vissa linjetecken. Kan detta vara anledningen att Gotlänningarna vill förstora kartan? Men det kommer vara lika svårt att se skillnaden eftersom renritningen inte är så bra gjord. Att lägga brantsvart överst i kartfilens färgtabell skulle hjälpa en del.
BIFALL

Motion nr 7.
Känns som att man inte löser nåt problem utan bara vill tvätta sig ren... Ska vi minska problemet, stort bilåkande, krävs däremot följande åtgärder:
- Mer närtävlingar
- Fler tävlingar med gemensam buss för klubbar
- Sov över istället för att åka hem mellan
- Fler tävlingar på platser dit man kan åka kollektivtrafik
Att köpa träd i VI-skogen är bara green washing.
AVSLAG

Motion nr 8.
Juli och de andra månadernas namn, samt veckordagar, stavas med litet j på svenska som också stavas med litet s.
Klokt, men hur f-n ska det gå till? Det innebär FLER SM-helger eller att kval stryks? Det kommer inte bara påverka USM för 18-åringar går också i skolan och DH18 kommer delta i "stora" SM och att köra det på olika dagar... ja. Det blir till att använda långhelgerna, i de fall där det inte är klämdagar för det är väl inte säkert att alla är lediga på klämdagarna?
Jag vet inte hur man rent praktiskt ska kunna få igenom detta. Kräver en utredning... :)
AVSLAG

Motion nr 9.
Nytänkade, visst, släpp klassena fria!
BIFALL

Motion nr 10.
Bra förslag!
BIFALL

 

Motion 11

USM är inte en stor del i "rektangeltänket" utan har en smalare målgrupp. Tyvärr eller inte, det kan man tycka. Ska SM vara SM så går det ut på att de bästa ska vinna, inte att alla ska vara med. Visst kan 1005 kr för tre tävlingar inkl fältmåltid vara dyrt. Låt först och främst löparna slippa betala säg 50 kr/dag för mat, den får man fixa själv eller köpa till ur egen ficka. 

Att sluta ta ut SOFT-avgift elelr tävlingsavgift för vissa tävlingar gillar jag inte, för börjar man på en så kommer gränsen flyttas och några andra tävlingar får stå för större del.

Samordna gärna resor och förhandla fram bra priser. SOFT kan försöka hitta projektpengar för detta, inte bara för USM. Problemet med kollektivt resande är väl att någon ska ha lön för arbetet och att det innebär en högre säkerhet, vilket naturligtvis kostar mer.

Det låter trots allt vettigt att inte ockra USM-priset, låt vara att evenamanget blir lite enklare. Subventioner, nej, vem ska betala den?

BIFALL på första förslaget, AVSLAG på de två andra.

 

Motion 12

Att ha som mål att ha en 40-40 representaion är bra, men ska inte stå i reglerna. Reglerna ska inte förhindra det. Sedan kan man ha åskiter om reglerna ska uppmuntra det eller inte. Som jag förstår det kommer typ 10mila och 25manna, och några andra stafetter, att påverkas om reglerna ska kräva ett likvärdigt upplägg oavsett kön. Innebär det att på exv 10mila ska det finnas en dagstafett med 5 sträckor, för alla kön, och en natttävling med 10 sträckor för alla kön? (Givetvis i olika klasser så att alla kön har lika stor förutsättning att vinna).

 

Well, jag vet inte om det är bra idé att tvinga någon utan att fråga det, men om 10mila, 25manna och andra (större) tävlingar som skulle påverkas är med på det så är det väl bara köra. Dock borde det bli en utrednign, om nu inte Ravien hinner med detta innan FM.

AVSLAG

 

Motion 13

Det ser i siffrorna ut som att det saknas 8%-enheter kvinnor i distriksförbunden, men i övrigt ser jag inte siffror som går mot RF's mål. Aktiva eller tävlingsledare ingår inte i RFs mål. Dock kan ju SOFT välja att ha HÖGRE målsättning vad gäller detta än vad RF "kräver" men det föreslår inte Ravinen så vitt jag ser. 

De borde varit mordigare och sagt att SOFT ska ha det målet på alla nivåer av aktiva, funktionärer etc.

Den där personen ska finansieras nånstans ifrån, men det är en väl prioriteringsfråga.

BIFALL

 

Motion 14

Men all respekt men det behövs väl lite nytt blod i SOFTs markgrupp? Så ja detta är ytterst central fråga nu och framöver i kort framtid. Personen bör jobba(t) på LST. Jag har faktiskt ett bra namn smo skulle kunna funka (ring så säger jag vem).

BIFALL

 

Motion 15

Frågan har ju väckts även i SOFT-kanslisternas utredning. Jag tycker att det är lite svag argumentation, men jag kan nog inte ge några bra motargument, det är väl inte så noga överhuvudtaget för 12-åringarna att köra en sån elitmässig startveriosn så jag håller med.

BIFALL

 

Motion 16

Om vi nu inte ska fokusera så mycket på resultat för barn och ungdomars idrottande så tycker jag inte vi ska göra detta till en för stor fråga. Klart att det inte är rättvist, men det är många andra faktorer också som inte heller gör det helt rättvist. Att en 39-åring tar storslam i 40-klassen är inte konstgare än att en 18-åring kan göra vinner 21-klassen. Nä detta upplever jag inte som nåt problem vad jag hört, och rent administrtivt blir det krängligare. Bäst är ju att byta klass då det (traditionellt ) inte är några tävlingar.

AVSLAG

 

SOFTS FÖRSLAG

Jag tycker man ska jobba mer med att vidareutveckla ÖM-klasern som är en stor succé! Smyg in de där U-klasserna i det systemet mer, men låt U vara åldersbegränsade. Låt tävlingshetsen finnsa kvar, det är ju ändå idrott vilket i stor utsträcknign går ut på att tävla mot varandra också

Det var ju lite otydligt vad som egentligen ÄR förslaget. Det måste förtydligas.

AVSLAG

 

 

När Apoteket avreglerades blev apoteket Apoteket kvar från det ursprungliga. Idag är Staten ägare till apoteket Apoteket. Andra apotek såldes ut och heter idag lite olika. Länge har jag gillat deras okomplicerade ACO-serie av produkter. Ingen speciell design, finns i oparfymerade och "snälla" varianter och utan stort överpris.

 

Nu verkar det slut med det.

 

ACOs "specal care mild tvål" har dels bytt namn til MILD CLEANSING SOAP, eventuellt även recept, men framför allt design och storlek på flaskan!

Jag har läst många tags, klotter och graffiti-bokstäver i stan. 

 

FA består av Geme och Oher. Geme började måla 2003, Oher på högstadiet 2001.

 

2013 kom sig dessa i lag och då blev det FATIA. "Fattiga fast felstavat" som de berättar i en julkalender om graffiti.

 

FA, TIA och nu, FATIA, men TIAZ, är det zion som vill synas mer i TIA eller vem har hakat på där nu?

Hur gamla är dessa då? 2014 skrevs denna text nedan och där nämns högstadiet före 2002 så knappa eller runt trettio idag då.

Och gör det nåt då? Det kan man tycka olika om. Men att måla på sånt som alla vet kommer rengöras, till exempel ett tåg för persontrafik, är ju dumt. Ett helt tåg kostar enligt en artikel i GP 150 000 att sanera. Om man då tar en stor "tag" så borde det kosta säg en femtedel, som uppskattning. 30 000 kr. Att måla på såna ytor som kommer rengöras, det tycker jag klassas som kostsam skadegörelse. 

Om man kollar på Instagram så har gänget åtminstone sprayat lågt räknat ett tiotal tåg, det vill säga jag gissar de orsakat kostnader på ca 300 000 kr. Övriga målningar har eventuellt inte orsakat några direkta kostander eftersom de fått sitta kvar. Så en sådan målning kan ju inte direkt sägas vara skadegörelse, eller? Det drar i vart fall inte en massa kostnader för någon oskyldig (?) eller samhället (kommunen främst).

Källan till kunskap är http://www.jul.graffitisavedmylife.se/julkalendern2014/lucka-17-fatia/ samt egna foton.

Och vem ska jaga dem? Nedan Gävlepolisens nya Merca.

Skulle på Johnossi-konsert, strul med att ta sig dit, köpte inte biljett fast det bara var en dag kvar till slut. Men då ställde de in, ett sår från en högtalarkrock i nåt fall från scenen blev infekterat in i märgen...

 

Normalt blir man ju sur när en konsert inte blir av som man tänkt gå på, men jag blev glad för jag kunde ju ändå inte gå!

 

Och när internet strular, då minsann har ju Chrome ett spel! Tryck på mellanslag.  Så då blir man SUR när internet plötsligt kommer tillbaka för då tar ju spelet slut! Märkligt beteende detta också. Sur när det går bra.

 

 

OOM klarar av att byta. Drygt med många nya nummer, men ett engångsjobb ändå. Jag testade den symboluppsättning som OCAD har gjort för v 11. Så här ser gränssnittet ut i Open Orienteering mapper. Till vänster den korsreferenstabell som OCAD gjort. Den var till ingen nytta i detta då OOM inte "äter" såna för annat än möjligt dxf-filer (på sikt).

 

 

Man kan direkt konstatera att OCAD hittat på nummer för de som var nummerlösa i normen, nämner följande:

 

101.1 Lutningsstrecket för höjdkurva

102.3 Indexkurvas höjdangivelse

411.2 Opasserbart grönt. Här hittar OCAD dessutom på att detta är "häck". Så OCAD gör nu att kartritare världen över kommer tro att det ÄR ett karttecken. 

Det finns fler exampel så klart men ni har min poäng. IOF tappar initiativet och OCAD tillåts namnge symboler gjorda eller aggregerade från befintliga symboler.

 

Vidare har OCAD hittat på punktsymboler för en del symbolers minmått.  Hissa eller dissa? 

Är de alltid ovala? Nå det är väl till nån slags hjälp, men jag ser ett problem om det blir för många varianter och "hemmasnickrade" kartsymboler i OCAD-filerna i framtiden. Dessa har fått indexsiffror 2 eller 3, fast 4 och 5 förekommer också för branterna.

  

Vidare testade jag att skjuta isär föremål 0,15 rent generellt som den kraftiga rekommendationen är. 

 

 

 

Färgkoder

Kollar man på den fil för OCAD 11 som OCAD AG lagt ut på sin hemsida hittar jag några skumheter.

 

1. Färgen PMS 471 finns i flera varianter

Symboler i OCADs fil för OCAD 11

"Oapp" bidrog med lite tips till mig på en gång (PS hittade det också såg jag):

206 är i OCAD-filen en punktsymbol, borde vara en yta. Men jag säger, det står inte explicit! Jag tycker man borde gjort ett tillägg på alla symboler om det är linjer, ytor eller punkter. Sedan är det flera varianter på varje sådan men att ange huvudindelningen vore inte fel.

 

 

Vidare borde 206 ha en 206.1 för den svarta färgen, och en "supervit" 206.2 för jag gissar att man inte vill att det ska lysa igenom annat jox i det hål som man klipper (?) i den svarta blaffan. "White for railway" finns så det borde finnas även för "206 Jättekast". Men det står inte så jag bara gissar... synd man ska gissa är vi har en norm.

 

509 Det vita strecket borde vara spetsig inte avfasad.

 

111 är ej halvcirkulär.

Blocket är ej roterbart (?) men nästan helt rätt, OOM visar dock att höjden är 0,81 om man läser på koordinaterna.

 

525 och 526 är korrekt. Sedan orkade jag inte kolla fler tecken...

 

Blir det bra då?